Till 20-årsminnet av murens fall den 9 november 1989, gavs Slavenka Drakulics novellsamling ”Katt i Warszawa – och andra berättelser om livet under kommunismen” ut i flera länder. I sex olika noveller skildras livet bakom järnridån ur olika betraktares ögon. Kanske kan dessa mer lättillgängliga berättelser bidra till att kommunismens förtryck inte faller i glömska, skriver Erika Aldenberg.

I likhet med en, under kommunismen, vanligt förekommande berättarform använder Drakulic sig av djurfabler som form för sina noveller. Fabeln, ett sätt att berätta som bringar lärdom och sensmoral men inte nödvändigtvis behöver vara sann.

Under kommunismen använde man gärna fabler och satir i berättandet för att undgå partiets och lagens långa arm. Djuren i Drakulics fabler har fått karaktäristiska drag och spelar på symbolik och igenkännande i de självständiga novellerna. Som korpen i Tirana som uppsöker en psykoterapeut till följd av att ha varit vittne till ett politikermord, där det i sammanhanget kanske är märkligare med individualterapi i det paranoida Albanien, än att patienten i själva verket är en korp. Eller musen Bohumil som ur ett grodperspektiv guidar på kommunismens museum i Prag, där det likt under kommunismens tid är fulheten som härskar och där historiens lämningar är viktigare än ideologi. Eller mullvadens förundran över hur människorna i det banan-lösa överlandet i öst, precis som mullvadar, gräver ner sig i underlandet för att leta bananer på den västra sidan av muren. Alla skildrar de olika berättelser om människornas liv bakom järnridån. (mer…)