Venezuela

 

Henrique Fernando Salas Römer, partiledare för Proyecto Venezuela och Bitr. ordförande för Latinamerika och Karibien i IDU

Henrique Fernando Salas Römer, partiledare för Proyecto Venezuela och bitr. ordförande för Latinamerika och Karibien i International Democrat Union

Folkmängd: 29,275 miljoner
Yta: 912 050 km2
BNP (PPP): 515,1 miljarder dollar (uppskattning för 2015)
BNP per capita (PPP): 16 100 $ (uppskattning för 2015)
Tillväxttakt: -5,7 procent (uppskattning för 2015)
Statschef och Regeringschef: Nicolas Maduro Moros

Venezuela var det tredje land som uppstod ur ruinerna av Gran Colombia 1830, de andra var Colombia och Ecuador. Under första hälften av 1900-talet styrdes Venezuela av militärregimer som dock var förhållandevis fredliga. Sedan 1959 har landet styrts av demokratiskt valda regeringar, men efter att den avlidne Hugo Chávez valdes till president 1999 har det demokratiska underskottet successivt ökat. Landet har stora problem, såväl politiska som ekonomiska och sociala.

Venezuela förblir starkt beroende av oljeintäkter, som står för ca 90 procent av exportintäkterna, över hälften av intäkterna i den statliga budgeten och cirka en tiondel av BNP. Såväl Hugo Chávez som nuvarande president Nicolás Maduros politik har gått ut på att öka den statliga kontrollen över ekonomin och vilket bland annat tagit sig uttryck i förstatligande av banker och oljebolag, vilket har skadat ekonomin som inte är särskilt diversifierad. Priset för detta är att utländska investeringar uteblivit, den inhemska produktionen minskat och det råder brist på basvaror. Inflationen är hög och uppskattades 2013 till cirka 56,2 procent.

Hugo Chávez, som var president i Venezuela fram till sin död 2013, kallade denna politik för ”Det 21:a århundradets socialism”. Hans parti, det vänsterpopulistiska Partido Socialista Unido de Venezuela (PSUV), bildades 2008 genom att ett antal socialistiska grupper slogs samman i syfte att skapa en solid vänsterinriktad maktbas.

Chávez kunde stärka sin maktställning ytterligare 2009 när det via en folkomröstning beslutades om en ändring i grundlagen som innebar att det inte fanns någon övre gräns för hur många gånger en politisk representant kunde ställa upp till omval. Den ändrade grundlagen innebar att Chávez hade rätt att kandidera i presidentvalet i oktober 2012. Där han trots cancer och sviktande hälsa kunde kamma hem ytterligare en seger.

I mars 2013 förkunnades Chávez död. Den 14 april samma år hölls nyval och vicepresidenten, Nicolás Maduro, vann med 51 procent av rösterna mot oppositionskandidaten, Henrique Capriles som fick 49 procent. Oppositionen menade att valresultatet var förfalskat och krävde omräkning.

I parlamentsvalet i september 2010 gick oppositionen kraftigt framåt. De regeringstrogna fick 48,9 procent av rösterna och oppositionen 47,7 procent. På grund av valsystemet kom dock de Chaveztrogna att kontrollera en väsentlig del av platserna i parlamentet; 98 platser jämfört med oppositionens 65.

Beträffande mänskliga rättigheter är det formella skyddet gott. I praktiken är det dock allt annat än väl ställt, enligt rapporter förekommer MR-övergrepp i form av polis- och militärvåld riktat mot journalister och oppositionspolitiker i landet. Såväl internationella MR-grupper som FN-rapportörer vägras tillträde till Venezuela. Medieklimatet är starkt politiserat och det finns få oberoende nyhetskällor. Regeringskritiska radio- och tv-stationer har stängts ned.  Rättssystemet är ineffektivt och korrupt. Venezuela kommer på 161 plats av 175 i Transparency Internationals korruptionslista (2014).

Det stigande våldet utgör ett ökande hot för den venezuelanska befolkningen. Mord, väpnade rån, kidnappningar och överfall är exempel på allvarliga brott som ökar i antal. 2013 begicks exempelvis cirka 24 700 mord i landet. Så kallade express-kidnappningar där godtyckliga frihetsberövanden förekommer i syfte att utpressa närstående till offret har blivit allt vanligare i huvudstaden Caracas. Domstolsväsendet anses inte vara oberoende.

Den 12 februari 2014 inledde ett antal studenter fredliga protester mot den försämrade situationen i landet. Regimens svar lät inte vänta på sig och polis och paramilitär milis gick till våldsamt angrepp mot de protesterande studenterna. Protesterna fortsatte dock trots våldet och allt fler människor strömmade till gatorna. Från det att protesterna inleddes i februari till maj hade mer än fyrtio personer dödats i protesterna. Den 18 februari arresterade polisen oppositionsledaren Leopoldo López. Regimen har därefter fortsatt att rensa upp bland de oppositionella och flertalet ledande politiker och ledare för demonstrationerna har arresterats eller tvingats fly landet.

Sjunkande oljepriser har försämrat den redan dåliga ekonomin ytterligare. Samtidigt inför USA sanktioner mot ledande företrädare i Venezuela. Maduro är trängd, men tycks välja att skylla alla problem på omvärlden. Bland annat har åtal väckts mot flera ledande oppositionsledare för stämpling till mord av Maduro.

Oppositionen, som sedan fjolårets val innehar supermajoritet i Venezuelas Nationalförsamling, har nu börjat realisera sina vallöften med en amnestilag för att kunna frisläppa politiska dissidenter, bland dem oppositionsledaren Leopoldo Lopez. Med en supermajoritet i Nationalförsamlingen är räddningen av landets institutioner och demokrati mer nära förestående än på mycket länge.

Läs artiklar och andra texter om Latinamerika