Ryssland

Folkmängd: 142,5 miljoner
Yta: 17 098 242 km2
BNP (PPP): 3 471 miljarder dollar (uppskattning för 2015)
BNP per capita (PPP): 23 700 $ (uppskattning för 2015)
Tillväxttakt: – 3,9 procent (uppskattning för 2015)
Statschef: Vladimir Putin
Regeringschef: Dmitrij Medvedev

Oleg Buklemishev presenterar rapporten "Choosing in the Absence of Choice" på ett JHS seminarium i Stockholm, november 2011

Oleg Buklemishev presenterar rapporten ”Choosing in the Absence of Choice” på ett JHS seminarium i Stockholm, november 2011

Efter de ryska tsarernas envälde kom bolsjevikerna till makten genom en revolution år 1917. Åren därefter utkämpades ett inbördeskrig mellan kommunisternas röda armé och de tsartrognas vita armé. Kommunisterna avgick med seger och efter Lenins död 1924 tog Josef Stalin över. Med diktatorisk makt industrialiserade han Sovjetunionen.

Gorbatjov inledde under 1980-talet försök att omdana landets ekonomi och politik. Efter honom tog Boris Jeltsin över. I december 1991 upplöstes Sovjetunionen officiellt. År 2000 blev Vladimir Putin Rysslands president.

I Ryssland har det hållits allmänna val till parlamentets underhus, statsduman sex gånger mellan 1993 och 2011 och presidentval fem gånger till och med 2012. Val hålls också till regionala lagstiftande församlingar i de 89 republikerna och regionerna, samt lokala val till borgmästare etc. Internationella valobservatörer rapporterade efter presidentvalet 2012 att även om åtgärder för att öka transparensen genomförts så hade en kandidat en tydlig fördel i kampanjen, Vladimir Putin. Man kritiserade också sättet som kandidater registreras på. Efter att parlamentsvalen 2011 kantats av fusk så infördes ett antal åtgärder inför presidentvalet, bland annat webkameror i vallokalerna, men detta till trots rapporterades ett stort antal oegentligheter under valdagen.

Putin, har stärkt centralmakten på bekostnad av de regionala och lokala myndigheterna. Vidare domineras statsduman av det presidenttrogna partiet Enade Ryssland, som fick 49,6 procent i valet 2011 där gränsen för att komma in i parlamentet var hela sju procent.

I mars 2012 återvaldes Vladimir Putin till president efter att ha fått 64 procent av rösterna och utsåg Dmitrij Medvedev till premiärminister. I samma veva förlängdes också presidentens mandatperiod från fyra till sex år.

Putin har också sökt stärka sin makt gentemot omvärlden och särskilt i närområdet. I denna ambition ingår bildandet av en Eurasian Economic Union (EEU).

Ett annat exempel på Putins ambitioner är den aggressiva inblandningen i Ukraina. Efter att Viktor Janukovytj flydde Kiev under Euromaidan-revolutionen i februari 2014, inleddes ett uppror av ryska separatister på Krimhalvön. Den 17 mars ansökte separatistparlamentet efter en hårt kritiserad folkomröstning om att få inlemmas i den Ryska federationen, vilket också beviljades. Den ryska inblandningen på Krimhalvön såväl som stödet till militärt separatister i östra Ukraina har kritiserats av omvärlden.

Såväl EU som USA har infört sanktioner mot Ryssland. I november 2014 rapporterades att Ryssland beräknar att man förlorar USD 140 miljarder per år på grund av sanktionerna i kombination med sjunkande oljepriser. Anders Åslund skriver (Real Time Economic Issues Watch, PIIE, 2014-11-20) att Rysslands ekonomi dras med stora problem och att en kris är mycket trolig under andra halvan av 2015.

Det ryska partiväsendet är svagt. 2005 skärptes dessutom kraven på partierna så att det idag krävs fler medlemmar och bättre representation av lokalavdelningar. 2007 höjdes därtill spärren för inval i statsduman från fem till sju procent samtidigt som systemet blivit ett renodlat partival (tidigare valdes hälften av ledamöterna på partilistor och hälften i enmansvalkretsar). Dessa förändringar stärker bilden av en opposition som är både splittrad och oförmögen att utmana det alltmer auktoritära styret.

Situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Ryssland är problematisk och det kommer rapporter om journalister som försöker granska makten och som plötsligt försvinner eller dödas. Pressen ökar också på oppositionen och arresteringar är inte ovanliga.

Jarl Hjalmarson Stiftelsen har under lång tid samarbetat med det demokratiska och marknadsekonomiska Union of Right Forces (SPS) och framför allt med att stärka partiets lokalorganisationer och dessas förmåga att rekrytera och engagera ungdomar. Vid en partisammanslagning i slutet av 2008 upphörde SPS att existera på nationell nivå och Stiftelsens verksamhet i landet är sedan dess vilande. JHS följer dock löpande utvecklingen i Ryssland och söker identifiera vägar att stödja den demokratiska oppositionen i landet.

Läs artiklar och andra texter om Ryssland>>>