Det nya kalla kriget

”Det nya kalla kriget – vart går Ryssland?” heter en skrift utgiven av Timbro 2008 och författad av Mats Johansson, riksdagsman (M) och tidigare bland annat ledarskribent på Svenska Dagbladet. Trots det lilla formatet så finns det i Mats Johanssons bok en lång rad utdrag ur politiska dokument som ger en bild – och en motbild – av dagens Ryssland och vår politik gentemot denna stora granne i Öst. ”Det nya kalla kriget – vart går Ryssland?” (Timbro 2008; 83 sidor) heter en skrift av Mats Johansson, riksdagsman (M) och tidigare bland annat ledarskribent på Svenska Dagbladet. Trots det lilla formatet så finns det i Mats Johanssons bok en lång rad utdrag ur politiska dokument som ger en bild – och en motbild – av dagens Ryssland och vår politik gentemot denna stora granne i Öst. Mats Johansson menar att det nya kalla krigets ideologiska utgångspunkt formas ”i nationalism som ersättning för en förbrukad kommun ism”. Han anser att det som Ronald Reagan kallade det ”onda imperiet” i flera avseenden har överlevt. Ryssland ska nu åter samlas i kampen mot en yttre fiende. En härskarteknik som förvisso är lika gammal som mänskligheten självt. Men, frågar sig Mats Johansson, är detta möjligt i dagens samhälle: ”Inte ens en total censur skulle kunna rädda strategin i längden, eftersom den förutsätter en isolering som är omöjlig i ett land efter Internets och massresandets intåg”. I ett avslutande kapitel påminner Mats Johansson om hur ”vi vann det gamla kalla kriget”. Han påpekar helt riktigt att det inte var någon självklarhet vem som skulle gå segrande ur detta krig.”Utan en målmedveten och uthållig ideologisk strid för frihetens idéer och värden, och viljan hos många kalla krigare att personligen ta konfrontationen med de totalitära förespråkarna, kunde historien ha tagit en annan vändning.” Läsaren påminns om förgrundsgestalter som påven Johannes Paulus II som hade inflytande över Polens öde och Václav Havel som verkade i dåvarande Tjeckoslovakien. Enskilda som av egen kraft påverkade det historiska förloppet och därmed bevisade att det förutbestämda förlopp som den marxistiska historiebeskrivningen förklarade skulle leda fram till proletariatets diktatur, inte alls var oundvikligt. Med facit i hand är det alltid lätt att ge råd hur man borde ha handlat. Men faktum är att för flertalet européer var järnridåns fall lika oväntat som att Berlinmuren började byggas en tidig morgon i augusti 1961. Kanske är detta den viktigaste lärdomen för oss att ha med i bagaget när vi bedömer dagens ryska ledares tal och handlingar. Text: Elisabeth Precht

Det nya kalla kriget - vart går Ryssland? är utgiven av Timbro 2008; 83 sidor