Evelina Lorentzon talar om fri företagsamhet

Jarl Hjalmarson Stiftelsen i samarbete med den turkiska tankesmedjan Association for Liberal Thinking anordnade den 17-19 februari en ungdomskonferens kring principer för det fria samhället. Seminariet, som hölls i Ankara, var baserat på Nigel Ashfords bok i vilken han beskriver grundläggande idéer för ett öppet och demokratiskt samhälle.

Thomas Gür, senior rådgivare åt JHS, modererade konferensen och höll även ett seminariepass om civilsamhället. Övriga talare vid konferensen var Atilla Yayla som talade om mänskliga rättigheter, Tanel Demirel, demokrati, Bilal Sambur, frihet, Bugra Kalkan, spontan ordning, Evelina Lorentzon, fri företagsamhet, Magnus Nilsson, privat ägande och Adnan Kücük som avslutade helgen med ett föredrag om lagstyre.

Unga politiker från Makedonien besökte Kommissionen i Bryssel.

Makedonien är en av de aktuella kandidaterna till ett framtida EU-medlemskap. Över 85 procent av landets befolkning stödjer medlemskap i både EU och NATO. Men innan Makedonien kan gå med i någon av organisationerna, måste den känsliga namnkonflikten med Grekland lösas.

Som en del av projektet EU-integration på Balkan bjöd Jarl Hjalmarson Stiftelsen in unga politiker från det makedonska regeringspartiet, VMRO-DPMNE, till en konferens i Bryssel, 7-10 februari 2012.

Gruppen av entusiastiska ungdomspolitiker besökte EU:s huvudsakliga institutioner som Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska rådet. I Parlamentet träffade de Anna-Maria Corazza Bildt som beskrev sitt arbete som EU-parlamentariker. På Kommissionen fick de en introduktion till EU:s historia av experterna Willem Noë och Mark Corner.

Utvidgningen av EU var inte helt oväntat överst på deltagarnas lista över intresseområden. Makedonierna ville få besked om när de tidigast kan bli medlemmar, men av förklarliga skäl kunde de inte få annat än generella uppskattningar.

Diskussionen om medlemskap var också i fokus i samband med besöket på NATO:s högkvarter. På grund av säkerhetsskäl ser många makedonier ett NATO-medlemskap som viktigare än ett medlemskap i EU. 2008 var landet på väg in i den europeisk-nordamerikanska försvarsalliansen, men blockerades av Grekland.

”I vårt land diskuterar alla politik”, berättade en av konferensens deltagare. Det har gått 21 år sedan Makedonien blev självständigt och landet befinner sig fortfarande i en genomgripande förändringsfas. En sak är dock säker: önskan om att bli en del av Europa är högt prioriterad hos den nya generationen.

Efter valet har Henrique Capriles förtalats av statliga medier med medhänvisning till att ”Det här är vår fiende, sionismen som Capriles representerar”. ”Sionism, tillsammans med kapitalismen, är ansvariga för 90 procent av världens fattigdom och imperialistiska krig. ”

Läs Wall Steet Journal från 13 februari 2012

Läs Wall Steet Journal från 15 februari 2012

Läs utrikesdeklarationen här

Deltagarna från SDA tillsammans med Klas Hjort framför Europaparlamentet.

Den 23-26 januari arrangerade Jarl Hjalmarson Stiftelsen en studieresa för unga politiker från Bosnien och partiet SDA. Den första dagen inleddes med ett mycket uppskattat besök i Europaparlamentet. Där träffade deltagarna bland andra Kristina Lutz, kanslichef för Moderaterna i Parlamentet. De besökte även Europaparlamerntarikern Anna Maria Corazza Bildt. Hon berättade om sina erfarenheter från Balkan och de frågorna som just nu diskuteras inom EU, bland annat finanskrisen och familjens rättigheter. Besöket avslutades med en sightseeing  i Parlamentet under ledning av Klas Hjort som arbetar för den moderata Europaparlamentarikern Christofer Fjellner. Efter en intressant förmiddag i Parlamentet tillbringades eftermiddagen på Kommissionen.

På den andra dagens förmiddagen fick de bosniska deltagarna träffa den bosniska EU-ambassadören Osman Topčagić, följt av en bussfärd till Nato. Där väntade tre möten varav det sista var med Ambassadör Branimir Jukic, som är Bosnien-Hercegovinas Nato-ambassadör. Gruppdeltagarna var mycket intresserade av Nato och dess aktiviteter. På hemresedagens förmiddag hann deltagarna med ett besök på Europarådet där de mötte Maria Sevdali som berättade om hur rådet fungerar, viktiga politiska frågor och hur det är att arbeta med ett roterande ordförandeskap.

Suzana Grubješić, vice partiledare för G17 plus, talar om Europeiska Unionen.

Den 20-22 januari arrangerade Jarl Hjalmarson Stiftelsen en konferens på temat ”Political branding och EU-integration” tillsammans med G17 Plus i Serbien. Platsen för konferensen var staden Nis, cirka tre timmars resa från Belgrad. Det här var den sista konferensen i en serie på tre delar.

Lördagen inleddes av Klas Hjort, som arbetar för Christofer Fjellner i Europa Parlamentet. Han berättade om hur EU fungerar, hur man får inflytande och varför EU är viktigt. På eftermiddagen gästades konferensen av Suzana Grubješić, som är vice partiledare för G17 Plus. Hon talade om EU-integration från ett Serbiskt perspektiv.

Söndag inleddes med Jörn Hauköy som talare. Han talade om hur man bygger varumärken? Såväl politiska som personliga. Deltagarna deltog därefter i en workshop på samma ämne. Konferensen av slutades av Tomislav Damnjanović, kampanjchef från G17 Plus.

Sällan har det varit så svårt att förutspå hur den politiska utvecklingen i vår värld. Vi har osäkerheten om den europeiska utvecklingen. Vi har den amerikanska ekonomins många problem och stora underskott som på olika sätt försvagar den roll USA vill och kan spela i världen. Vi har samtidigt den kinesiska ekonomins snabba framväxt som ger ökad styrka åt den totalitära diktaturen. Och på motsvarande sätt ser vi hur andra nya ekonomier får en större tyngd i den globala ekonomin.
Detta förenas med att vi också ser fler politiska krafter som tävlar om regioner och länders framtida utveckling. Kina har en aktiv agenda för att påverka och vinna inflytande. Ryssland har en energipolitik som syftar till att knyta fler till sig. I Mellersta Östern ser vi en utveckling där länder som Iran aggressivt vill sätta en ny agenda. Det är en politik som man gärna förenar med den islamistiska dagordning som tävlar om den politiska makten i de länder som nu prövar demokratins möjligheter i norra Afrika.
Det är inte självklart vad som händer i vare sig Nordafrika eller i Mellersta Östern. Men en sak vet vi. Situationen i dessa länder kommer inte att stanna vid det gamla.
Där framtiden är osäker finns det desto större möjligheter och större anledning att påverka. Det gäller för Europa och EU att i dessa delar av världen inte bara vara ett föredöme som förenar öppna samhällen och personlig frihet med civilisation, demokrati och välstånd. Vi behöver också göra vad vi kan för att stärka demokratiska krafter som sätter individens rätt och värdighet i förgrunden. På det viset kan vi ge stöd till en utveckling som ger marknadsekonomi och tillväxt, liksom sekulära samhällen som utvecklas på rättsstatens och demokratins grund. Det bidrar inte bara till bättre samhällen där utan också till en fredligare och stabilare omvärld.
Den arabiska våren har visat att de grundläggande fri- och rättigheterna inte är något unikt västerländskt, ett tankesätt som är några få människor i det rika norr förunnat. I stället är det som många av oss – men inte alla – alltid har hävdat, något universellt allmänmänskligt. Det är inte bara vi i Europa och USA som vill kunna utrycka oss fritt, välja vem som ska styra våra länder och kunna sätta upp ett grönsaksstånd utan att få det konfiskerat av maktens godtyckliga tentakler. Viljan till frihet och ett drägligt liv finns lika stark i arabvärldens samhällen som i våra.
Frågorna om vart arabvärlden nu tar vägen är många. Man kan tänka sig två olika scenarier, visserligen dragna till sin spets, men som ändå kan vara nyttiga som referenspunkter.
I det första scenariot lyckas al-Assad i Syrien bita sig fast vid makten genom ohämmat våld mot sina egna medborgare. Ryssland och Kina blockerar fortsatt en FN-resolution och ett internationellt agerande. När antalet döda uppnått ännu högre tal än i dag orkar folket inte längre, utan resignerar, och hukar under det brutala våldet. Europa ser stillatigande på hur tyrannens förtryck sjunker in. Den arabiska socialismen under Baath-partiet lever kvar.
Al-Assads seger ger svallvågor över resten av regionen. En framgång för det brutala våldet och förtrycket stärker modet hos dem som hellre ser det brutala våldet än att ge upp sin makt. Iran blir stärkt. Den arabiska våren riskerar då att glida över till en vinter utan demokratiska framsteg. Förtrycket blir kvar. Inga fler diktaturer faller.
I de länder där revolten redan ägt rum byts de gamla förtryckarna ut mot nya. De islamister som framställer sig som moderata – i Egypten och Tunisien – riskerar då bli dominerade av de krafter som är kompromisslösa. I stället försvagas kvinnans ställning, demokratin blir satt ur spel och marknadsekonomin får aldrig något utrymme att skapa välstånd. Enskilda människors rätt och värdighet går förlorad till förmån för ett mer eller mindre totalitärt system.
Länderna vänder sig bort från väst, tar den inåtvända vägen. Rörligheten vad gäller såväl varor, tjänster och kapital som människor och information begränsas. Det sker ingen inom-regional integration.
De liberala krafterna hinner och orkar aldrig samla sig och bilda en kritisk massa utan försvinner både ut i periferin och ner under jorden.
I det andra scenariot får omvärldens tryck i kombination med det syriska folkets mod al-Assad på fall. Syrien blir därmed det första stora arabiska landet utanför Nordafrika där den arabiska revolten lett till drastiska förändringar, något som skapar nya vågor av frihet i regionen, där olika regimer – av rädsla för att utvecklingen ska spridas till deras länder – lättar på förtrycket. Den arabiska Baath-socialismen förpassas då till historien så som vi såg socialismen i Europa förpassas till det förgångna när muren föll. Iran förlorar sin viktigaste allierade i regionen.
I Tunisien och Egypten visar sig de valvinnande islamisterna vara så moderata som de påstår. De utvecklas i riktning mot det turkiska AK-partiet, snarare än mot sunnimuslimsk extremism. De blir arabvärldens motsvarighet till kristdemokrater, och utvecklar stabilitet, öppenhet, rättsstat och marknadsekonomi. Öppenheten mot omvärlden blir en central utvecklingsstrategi, och regionens länder integreras sinsemellan, med EU och den inre marknaden som förebild. Ett europeiskt perspektiv skapar en ny bild av förnyelsen av det arabiska samhället.
De islamdemokratiska partierna utmanas av liberala rörelser, som tack vare förenings- och pressfrihet lyckas bygga upp en kritisk massa. Inom en tioårsperiod har ett demokratiskt maktskifte efter val och utan våld ägt rum.
De två scenarierna är som sagt dragna till sin spets. Det finns massor med varianter och nyanser att diskutera. Men vilken väg Arabvärlden väljer är viktigt inte bara för araberna, utan även för Europa. Och vi som européer har en skyldighet att göra vad vi kan för att påverka regionen i rätt riktning. Även om dessa länder ligger långt från Sverige tillhör de Europas absoluta närområde. Och vårt inflytande är stort, och har potential att vara ännu större.
I en värld där USA vänder sig inåt, både för att landet har egna inhemska problem och för att det råder en motvilja till engagemang i andra delar av världen, är det viktigt att EU kliver fram och tar sitt ansvar. Det var främst brittiska och franska styrkor som upprätthöll flygförbudszonen över Libyen. Men nu måste vi visa en annan kraft och styrka när det gäller de idéer som ska ligga till grund för den framtida utvecklingen i denna del av världen.
Nu gäller det att vår politik utformas så att vi gör vad vi kan för att så mycket som möjligt av scenario två blir verklighet. Det handlar om friare tillgång till den europeiska marknaden, stöd till kapacitetsuppbyggnad för demokratiska krafter och hjälp till att upprätthålla öppenhet på olika sätt.
Det vinner både vi och araberna på. De liberala krafterna i Nordafrika och Mellanöstern ska veta att de har en vän i den Europeiska unionen. Det är en uppgift för EU, för regeringar och politiska partier. I stödet för demokratins krafter finns det ett oändligt antal uppgifter bara vi ser de möjligheter som finns.

Text: Gunnar Hökmark, MEP och ansvarig inom EPP-gruppen för grannskapspolitik

Krister Wahlbäck, tidigare ambassadör, nutidshistoriker och statsvetare har för Jarl Hjalmarson Stiftelsen skrivit en bok om hur det gick till när Sverige bistod de baltiska folken i deras kamp för självständighet. Det är en berättelse om politiskt mod och individuella insatser.

I ett efterord berättar Peeter Luksep, en av initiativtagarna till måndagsmötena på Norrmalmstorg, om vad dessa möten betydde för människor i Sverige och i Baltikum.

Lyssna till ett samtal mellan Krister Wahlbäck och Peeter Luksep om vad som egentligen hände.

Tid: Måndagen den 27 februari kl 12-13
Plats: Grillska Huset (Stadsmissionen), Stortorget 3,
2 trappor, Gamla stan i Stockholm

Lunch serveras från 11.45

Anmälan till:
info@hjalmarsonstiftelsen.se
eller per telefon 08-676 8110
senast den 22 februari 2012.

Andrej Plenković, tidigare statssekreterare för Europafrågor, besökte Stockholm och deltog i en rundabordskonferens om Balkan som anordnades av Jarl Hjalmarson Stiftelsen 2-4 februari. Som medlem i EU, förklarade han, kommer Kroatien att hjälpa – och inte stjälpa – andra Balkanländer från att bli EU-medlemmar.

66% av kroaterna röstade ja till EU-medlemskap. Men det rapporterades att endast 44% av väljarna hade röstat. Andrej Plenković  förklarar att en större andel av kroaterna de facton gick till valurnorna men att dåligt uppdaterade vallistorna givit felaktiga röstdeltagande. ”Vi hade en folkräkning år 2011. Enligt denna är antalet röstberättigade i Kroatien 3,390.000. I folkomröstningen den 22 januari röstade 1.958.000 ja till EU-medlemskap (diasporans valdeltagandet var mycket låg). Detta innebär att cirka 58% av väljarna i Kroatien röstade. ”

Förhandlingarna som ledde fram till att Kroatien bedömdes vara redo för  EU-medlemskap var i alla avseenden omfattande. Under nästan sex års förhandlingar deltog på ett eller annat sätt cirka 3.000 kroatiska tjänstemän och experter i processen. ”Det var viktigt att så många som möjligt kände till och förstod reformerna som initierades av EU-processen”, menar Andrej Plenković. Men, tillägger han, ingen hade förutsett att processen skulle bli så långdragen.

Andrej Plenković är övertygad om att ”the big bang” (att tio nya EU-medlemmar samtidigt upptogs i EU 2004) samt Rumäniens och Bulgariens medlemskap (2007) påverkat process för Kroatien, i alla fall vad gäller tidsplanen. Diskussionen om utvidgning och EU:s förmåga att välkomna nya medlemmar intensifieras ju under denna period i ett antal EU-länder. Dessutom applicerades en rad nya riktlinjer om utvidgning  (antogs 2006) på processen, inklusive att bestämda riktmärken behöver uppnås för att olika delar av förhandlingarna (kapitel) ska kunna inledas/öppnas. Tidigare gällde att dessa skulle uppnås för att stänga ett visst kapitel. En annan nyhet är att EU numera inte på förhand sätter ett datum för när förhandlingarna bör slutföras.

Kroatiens väg mot EU-medlemskap ses av många som en modell för regionen. Vad händer nu?

- Vi säger klart och tydligt att vi vill hjälpa våra grannländer, förklarar Andrej Plenković och tillägger att hela EU: s regelverk har översatts till kroatiska (cirka 107,000 sidor).

-  Detta är till stor nytta för grannländerna, vars språk är nära besläktade med kroatiska. Andrej Plenković  förklarar att Kroatien även har ett nätverk av bilaterala avtal med alla länder i regionen om EU-samarbete. Det gäller främst tekniskt bistånd. Ett exempel på detta är att vid slutet av förra året besökte en delegation på 30 tjänstemän från Makedonien Zagreb för att samtala och lära  om medlemskapsförhandlingarna. Samtliga EU: s politikområden diskuterades.

Vad har man lärt av gränskonflikten med Slovenien?

Det kroatiska parlamentet har samstämmigt deklarerat att Kroatien, som EU-medlem, anser att bilaterala frågor inte bör användas för att sätta käppar i hjulen för grannländerna. Detta har vi lärt oss, säger Andrej Plenković. Han uppskattar att tvisten mellan Kroatien och Slovenien om gränsdragningen till sjöss, förlängde Kroatiens anslutningsförhandlingar med 18-20 månader. Under svenskt EU-ordförandeskapet enades Kroatien och Slovenien om förlikning och sådana förhandlingar har nyligen påbörjats. Båda länderna har dock enats om att följa den dom som kommer att fattas.

Andrej Plenković är övertygad om att de framgångsrikt genomförda EU- förhandlingarna är bra för Kroatien, men också ett incitament för länderna i regionen att fortsätta med reformarbetet för EU-anpassning.

-          Det här innebär att EU: s utvidgning fortsätter.

Han konstaterade att efter ett tydligt ”ja” i folkomröstningen så omfattar Kroatiens EU-agendan under de närmaste 17 månaderna före anslutningen, tre sammanlänkade processer.

Första gäller det ratificeringen av anslutningsfördraget i parlamenten i EU: s 27 medlemsstater, vilket han säger, ”kräver mycket politiskt stöd och diplomatisk verksamhet”.

För det andra ska Kommissionen övervaka att Kroatien uppfyller sina skyldigheter enligt anslutningsfördraget. Det är i första hand frågan om uppföljning av reformer vad gäller konkurrens, rättsväsendet och grundläggande rättigheter.

För det tredje gäller det Kroatiens interna förberedelser för EU-medlemskapet, genom att man till exempel stärka den nationella EU-samordning, och utvidgar den parlamentariska kontrollen.

Tillsammans med Olof Palme Internationella Center anordnade Jarl Hjalmarson Stiftelsen ett studiebesök i Stockholm 30 januari till 3 februari. Målgruppen var politiska topptjänstemän och parlamentsledamöter från Kirgizistan.

Delegation besökte Sveriges riksdag där den bland andra träffade riksdagsledamöterna Gustav Blix, Kristina Hulting och Christian Holm från Moderaterna, Liselott Hagberg från Folkpartiet och Carin Runeson från Socialdemokraterna. Deltagarna var i första hand intresserade av att veta hur riksdagen var organiserad och hur fördelningen av mandat mellan partierna ser ut. De var också nyfikna på de olika processerna för beslutsfattande.

Vidare var gruppen inbjuden till UD och ett rundabordssamtal med välkända svenska experter på Centralasien.  Deltog gjorde bland andra Malena Mård, avdelningschef på UD:s enhet för Östeuropa och Centralasien. Teman för diskussionen var utmaningarna för Kirgizistan som relativt nybildad stat, relationen till EU och hur man bäst ska bekämpa korruptionen i landet i syfte att locka utländska investerare.

Text: Mariana Ehrenkrona

Riksdagsledamoten Elisabeth Björnsdotter Rahm talar för unga politiker i Baku

Den 27-29 januari anordnade Jarl Hjalmarson Stiftelsen två konferenser i Azerbajdzjans huvudstad Baku tillsammans med National Independence Party of Azerbaijan, NIPA, som är ett demokratiskt oppositionsparti till den azeriska diktaturen.

På fredagen anordnades en konferens för kvinnliga politiker där bland annat den svenska riksdagsledamoten Elisabeth Björnsdotter Rahm talade på temat ”International Cooperation and the Importance of Women in Politics.” Vid konferensen talade även Jeyran Ansar från NIPA:s partiledning om framtiden för partiets kvinnoorganisation samt Gustaf Stenlund och Clara Wahren som bägge arbetar med pressfrågor hos moderaterna.

Under helgen möttes ungdomspolitiker för att diskutera former och metoder för ökat inflytande bland ungdomar i azerisk politik. Bland annat diskuterades hur man når ut med budskap i sociala medier samt hur man kan organisera ett ungdomsförbund på ett effektivt sätt. Många deltagare pekade på de svårigheter och risker som möter många politiskt aktiva ungdomar i landet.

Mellan den 17-19 februari anordnar Jarl Hjalmarson Stiftelsen i samarbete med den turkiska tankesmedjan Association for Liberal Thinking (ALT) en konferens om ideologi för universitetsstudenter i Ankara. Seminarierna utgår från Nigel Ashfords bok ”Principer för det fria samhället” och behandlar ämnen såsom mänskliga rättigheter, demokrati och tolerans. Konferensen leds av Thomas Gür, senior rådgivare för Jarl Hjalmarson Stiftelsen.

Torsdagen den 9 februari anordnar Jarl Hjalmarson Stiftelsen och Olof Palmes Internationella Center ett endagsseminarium tillsammans med den svenska ambassaden i Ankara. Diskussionerna kommer framförallt beröra de politiska förutsättningarna att komma vidare på området, rättighetsfrågor och juridiska ramverk.

Från svensk sida deltar riksdagsledamöter från Moderaterna och Socialdemokraterna och från turkiskt håll deltar konstitutionella experter, journalister, akademiker, think-tankers och politiker från olika partier.

Freedom House släppte nyligen sin årliga rapport Freedom in the World – en global jämförelse av politiska och civila fri- och rättigheter. Årets rapport fokuserar bland annat på efterdyningarna av den arabiska våren.

Trots att många arabländer upplevde en markant förbättring under 2011, konstaterar Freedom House, är det fler länder i regionen som har gått i motsatt riktning. På plussidan märks Tunisien, Egypten och Libyen – länder där arabrevolterna inneburit stora steg i riktning mot demokrati. På minussidan märks länder som Syrien och Saudiarabien där regimerna skruvat upp förtrycket ytterligare för att stävja potentiella revolter.

Totalt sett förbättrade 12 länder sin status i mätningen jämfört med 2010, medan hela 26 länder gick mot en lägre grad av frihet.

Men trots motgångarna, menar Freedom House ordförande David Kramer, var 2011 ett hoppingivande år för den globala friheten: ”Det senaste årets trender ger anledning till hopp – särskilt med tanke på de framsteg som gjorts i en region där många bedömde själva tanken på demokrati som fruktlös. ”

Värt att notera är också att de förbättringar som noterats i Tunisien är de största förändringar som uppmätts under ett enskilt år sedan Freedom House började göra sina mätningar 1972.

Läs en sammanfattning av årets tio viktigaste trender

Läs rapporten 

Klicka på länkarna nedan för att komma till den bok du är intresserad av som blädderbar pdf:

Balkan Blend – the Road to Renewal

Diaries of Dissidents – Daily Routines in a Belarusian Prison

Demokratins triumf – 20 år efter Berlinmurens fall

Triumph of Democracy – After the Fall of the Berlin Wall

Röd Tornado – Kommer demokratin att överleva i Latinamerika

Kommunismen och Baltikum

Communism in the Baltic States

Om mänskliga rättigheter

Klicka på länkarna nedan för att komma till den bok du är intresserad av i IPad-vänligt format:

Balkan Blend – the Road to Renewal

Diaries of Dissidents – Daily Routines in a Belarusian Prison

Demokratins triumf – 20 år efter Berlinmurens fall

Triumph of Democracy – After the Fall of the Berlin Wall

Röd Tornado – Kommer demokratin att överleva i Latinamerika

Kommunismen och Baltikum

Communism in the Baltic States

Om mänskliga rättigheter

Läs mer om arrangemanget 

Sent på natten stoppade polisen och grep tidningens chefredaktör och en journalist som hade 10 000 exemplar av den senaste utgåvan av tidningen i bilen.

Polisen öppnade två nya ”administrativa ärenden” mot tidningen, varav det ena gällde ”smutsig registreringsskylt”. Som ett resultat beslagtog myndigheterna Aleh Barshcheuskis körkort. Barshcheuski är chefredaktör och det var han som körde bilen. Även bilen beslagtogs liksom de 10 000 exemplaren av Vitsebsky Kurier.

Myndigheterna fortsätter att sätta press på oberoende journalister verksamma vid Vitsebsky Kurier. Ytterligare en bil med en journalist från Vitsebsky Kurier stoppades nyligen av polisen utan någon officiell förklaring.

Enligt Volha Karach, en av tidningens representanter, kända medborgarrättsaktivist och politiker från United Civic Party, förklarar att myndigheter var särskilt intresserad av att konfiskera den senaste utgåvan av tidningen eftersom den innehåller en analys och fakta om frihetsberövandet och straffet för Ales Bialiatski, Vitrysslands ledande människorättsförsvarare.

Domen meddelades under en rättegång som hölls i arbetsläger nr 17, där Mikola Statkevitj avtjänar sitt fängelsestraff. Han hade redan tidigare anklagats av fängelseadministrationen för att ha skrivit brev från fängelset som publicerats i olika medier. Under den nu aktuella rättegången anklagades han bland annat för att inte ha burit sitt identifikationsnummer (som alla fångar tilldelas) syligt på kläderna, samt att han underlåtit att skriva upp sina näsdukar på listan över personliga tillhörigheter.

Den nya domen innebär att Mikola Statkevitj kommer att överföras till en sluten anstalt på grund av ”ständiga kränkningarna av arbetslägrets interna regler.”  Eftersom rättegången hölls i arbetslägret kunde vare sig Mikola Statkevitjs fru eller media närvara under domstolsförhandlingar.

Mikola Statkevitj dömdes till sex års fängelsestraff i maj 2011, för ”att ha organiserat kravaller” på valdagen den 19 december, 2010, när tusentals och åter tusentals människor gick ut på gatorna i Minsk för att protestera mot det riggade presidentvalet.

Lagen kräver att alla företag i Vitryssland endast använder inhemska Internet-domäner för att tillhandahålla online-tjänster, sälja via nätet eller utbyta e-postmeddelanden.

I lagen anges att ägare och förvaltare av Internet-caféer och andra ställen som erbjuder tillgång till Internet ska hindra användare från att besöka webbplatser som ligger utanför Vitryssland. Om besökarna trots allt bryter mot denna regel så ska detta rapporteras av caféägarna till myndigheterna. Redan tidigare har besökare på Internet-caféer tvingats registrera sig med pass. Enligt vissa källor gäller de nya reglerna även delade anslutningar (till exempel i ett hyreshus) och privatpersoner som låter andra använda sina hemdatorer för att surfa på nätet.

Lagen nämner pornografiska webbplatser och webbplatser som innehåller information av en extremistisk karaktär som exempel på sådana som ska blockeras av myndigheterna.

Hjalmarsonstiftelsen arbetar i Azerbajdzjan där Eurovision Song Contest hålls i maj.

Ny hemsida har lanserats. Besök www.hjalmarsonstiftelsen.se.

Glöm inte Ukraina!

Läs nyhetsbrevet

”Dessa val kan inte bedömas som legitima” skriver Anders Åslund.

Läs artikeln i sin helhet

Mellan den 27 och 29/1 anordnar Jarl Hjalmarson Stiftelsen två konferenser i Azerbajdzjans huvudstad Baku i samarbete med National Independence Party of Azerbaijan (NIPA). På fredagen hålls en konferens riktad till kvinnliga beslutsfattare och under helgen anordnas en utbildning för ungdomspolitiker. Deltar gör bl.a. stiftelsens informationschef Elisabeth Precht.

Applicants should forward a detailed CV and a cover letter by e-mail at
jobs@thinkingeurope.eu to the attention of Tomi Huhtanen, CES Director, at latest
16 January 2012. When applying, please mention in the subject-line of the email
message “Research Officer”.