Gustav Blix beskriver EU-valskampanjen i Rumänien och Sverige. Han förklarar att ”det svaga intresset gör mig aningen nedstämd”. Nyckeln till ett högre valdeltagande ligger sannolikt någonstans mellan drömmen om ett förenat, öppet Europa i fred och det slitsamma strävandet efter förbättring i vardagen, anser han och förklarar att dagens unga i högre grad ”bör göras medvetna om att vår världsdel för bara tjugo år sedan var delad av en järnridå som skiljde fria demokratier från totalitära kommunistdiktaturer”.

Det började inte som en skakning på nedre däck. Det började på Leninvarvet i Gdansk i Polen. Det var där som demokratirörelsen Solidaritet startade sin kamp mot den kommunistiska enpartistaten i Polen. Efter år av strejker och protester tvingade rörelsen regimen till de rundabordssamtal om landets framtid som på våren 1989 resulterade i val till ett nytt parlament. (Läs mer…)

I boken ”When Leaders Learn – and When They Don’t – Mikhail Gorbachev and Kim Il Sung At the End of the Cold War” (State University of New York Press 2008) kommer Akan Malici fram till att både Gorbachev och Kim Il Sung fundamentalt har påverkat den internationella arenan, dock i olika riktningar; Gorbachev mot avspänning och multipolaritet, Kim Il Sung snarare mot en ökad grad av fientlighet och polarisering.

Egentligen är det helt naturligt att jag närmar mig ”When Leaders Learn – and When They Don’t” med den Nordkoreaintresserades ögon. Det är ju av den anledningen jag läser boken. Hade Kim Il Sung inte funnits med i titeln hade jag troligen aldrig ägnat en tanke åt den, än mindre öppnat den. Det är nog det som är grundorsaken till att boken aldrig riktigt fångar mig. Sida efter sida väntar jag – när ska Kim Il Sungs utrikespolitik egentligen avhandlas på djupet? När jag till slut stängt boken är jag fortfarande inte nöjd.

Det här är ingen bok för den som är på jakt efter nya fakta om den avlidne nordkoreanska presidentens liv och gärningar, utan snarare en bok för studenten i internationella relationer att använda sig vid studier av analysmetoder. Författaren Akan Malici är en renodlad statsvetare, snarare än historiker. (Läs mer…)

Nigel Ashford talar entusiastiskt om alla de ungdomar som deltagit i Hjalmarsonstiftelsens utbildning som bygger på hans bok Principles for a free society. Ett studiematerial där man diskuterar tolv principer som behövs för att bygga ett demokratiskt samhälle. Boken finns idag översatt till en rad språk bland annat spanska, ryska, serbiska, turkiska och snart till albanska. Han reser själv flera gånger per år över Atlanten för att leda seminarier i Sverige.

Seminariedeltagarna på de ungdomsutbildningar som Nigel Ashford leder kommer i första hand från Balkan respektive det tidigare Sovjetunionen. Utbildningar som arrangeras här i landet. Men boken används också för ideologiutbildning i Latinamerika och Afrika. Under åren har närmare 2500 personer genomgått denna träning. (Läs mer…)

Efter invasionen i Georgien är solskenspolitikens tid  över, skriver Mats Johansson, riksdagledamot (M) i en recension av Anders Åslunds bok ”Russia’s Capitalist Revolution – Why Market Reform Succeeded and Democracy Failed” utgiven av Peterson Institute for International Economics. Han fortsätter, ”om inte förr har den drastiska försämringen av Rysslands inre och yttre affärer under Putins 2000-tal gjort klart även för den klentrogne att det kalla kriget är åter – i ny tappning och med nytt innehåll”.

Anders Åslund kommer inom kort med en ny bok om Ryssland: Russia The Balance Sheet. Boken är skriven tillsammans med Andrew Kuchins,

Vart går Ryssland? Efter den ryska invasionen i Georgien den 8 augusti 2008 har intresset för frågan vuxit även i Sverige. (Läs mer…)

Glöm inte Afrika!

13 mars 2009   Afrika | Artiklar

Världsekonomin upplever i dag den allvarligaste finanskrisen sedan börsnedgången på Wall Street 1929. Det är ett tvärt omslag mot åren 2002-2007 då vi hade obruten högkonjunktur med rekordtillväxt. Den globala produktionen växte årligen runt 5 procent och handeln med dubbelt så mycket. När ekonomier under goda tider blev mer sammanflätade ledde detta till att alla drabbades när konjunkturen tvärnitade, skriver Peter Stein. Han anser att det finns ljuspunkter i Afrika men ”klarar afrikanska länder bara av att växa när det råder global högkonjunktur så lär kontinenten aldrig resa sig.”

Vi informeras dagligen hur den kris som började i den finansiella sektorn i USA, dragit med sig Europa, Asien och Latinamerika i fallet. Sällan uppmärksammas hur den påverkar Afrika, världens ekonomiskt minst utvecklade kontinent. En förklaring är nog just detta:

Afrika hyser 14 procent av världens befolkning men svarar för 3 procent av global BNP, 2,5 procent av global handel och 2,5 procent av inkommande direktinvesteringar. Afrikas finansiella flöden handlar mycket om bistånd. (Läs mer…)

Ett nytt sätt att se på bistånd/utvecklingssamarbete efterlystes på ett seminarium den 19 februari arrangerat av Svenskt Näringsliv och Utrikespolitiska institutet (UI). Två rapporter presenterades:

”Det svenska näringslivet i utvecklingssamarbete” av Jan Joel Andersson och Harry McNeil (UI; 36 sidor) samt ”Innovationer för pyramidens bas” av Emil Görnerup (Svenskt näringsliv; 42 sidor). Under seminariet deltog även Joakim Stymne, statsekreterare hos biståndsminister Gunilla Carlsson. Han menade att det tar tid innan den omsvängning inom biståndspolitiken som nuvarande regering inlett ger avtryck i praktiken.

-Knyt forskningen bättre till näringspolitiken, menade Emil Görnerup från Svenskt näringsliv som i sin intervjuundersökning bland annat kommit fram till att svenskar födda i utlandet oftare ser möjligheter på utvecklingsmarknader än övriga. (Läs mer…)

Jarl Hjalmarson Stiftelsens och Moderaternas samarbetspartner i Turkiet, AK-partiet, har ett händelserikt år bakom sig. Den turkiska författningsdomstolen hotade i somras att förbjuda partiet. Därefter blossade striderna upp med Partiya Karkerên Kurdistan (PKK), som från sina baser i norra Irak gick över gränsen och angrep militärer och civila.

AK-partiet tvingades därtill att hantera anklagelser om korruption, ett särskilt känsligt ämne för ett parti vars grundläggande affärsidé är att försöka bryta med Turkiets korrupta förflutna. Till detta kom den så kallade Ergenekonaffären, en konspiration från den så kallade ”djupa staten” – personer med förankring i militären och ämbetsmannaeliten – mot den demokratiskt valda regeringen. (Läs mer…)

Estlands, Lettlands och Litauens ekonomier har tills helt nyligen framstått som dånande expresståg på väg från en realkommunistisk sovjettid till det moderna Europa. För den som inte besökt något av de baltiska staterna på de senaste femton, tio eller ens fem åren är det omöjligt att förstå hela vidden av de förändringar som länderna genomgått. Det skriver Peeter Luksep och menar att det är intressant för demokratistiftelser som Hjalmarsonstiftelsen  »att följa den diskussion om bristerna i Lettlands politiska liv som [finans]krisen lett till«.

Ett senvintergrått Riga inspirerar lätt till att skriva om ekonomiska svårigheter. Men om man på näthinnan har bilder av sovjettidens Riga så är det en skimrande stad man nu ser, från nybyggda kontorsskrapor och köptempel till enklaste kiosk eller rentav papperskorg.

Mycket riktigt är det vanligaste svaret på frågor om ekonomin att »om det här kallas kris, vad var det då förr«. Naturligtvis finns det som överallt i världen en utbredd oro, men här finns bekymmer också över vad som ses som okunniga och rentav fördomsfulla omdömen i västliga medier. De baltiska staterna har inte haft några Lehmankrascher eller fordonsindustrikriser, de svenska bankerna fortsätter av allt att döma att tjäna pengar här och få utländska företag har lämnat.

(Läs mer…)

”Det nya kalla kriget – vart går Ryssland?”  heter en skrift utgiven av Timbro 2008 och författad av Mats Johansson, riksdagsman (M) och tidigare bland annat ledarskribent på Svenska Dagbladet. Trots det lilla formatet så finns det i Mats Johanssons bok en lång rad utdrag ur politiska dokument som ger en bild – och en motbild – av dagens Ryssland och vår politik gentemot denna stora granne i Öst.

”Det nya kalla kriget – vart går Ryssland?” (Timbro 2008; 83 sidor) heter en skrift av Mats Johansson, riksdagsman (M) och tidigare bland annat ledarskribent på Svenska Dagbladet. Trots det lilla formatet så finns det i Mats Johanssons bok en lång rad utdrag ur politiska dokument som ger en bild – och en motbild – av dagens Ryssland och vår politik gentemot denna stora granne i Öst. Mats Johansson menar att det nya kalla krigets ideologiska utgångspunkt formas ”i nationalism som ersättning för en förbrukad kommun ism”. Han anser att det som Ronald Reagan kallade det ”onda imperiet” i flera avseenden har överlevt. Ryssland ska nu åter samlas i kampen mot en yttre fiende. En härskarteknik som förvisso är lika gammal som mänskligheten självt. Men, frågar sig Mats Johansson, är detta möjligt i dagens samhälle: ”Inte ens en total censur skulle kunna rädda strategin i längden, eftersom den förutsätter en isolering som är omöjlig i ett land efter Internets och massresandets intåg”. (Läs mer…)