Bosnien-Hercegovina

Folkmängd: 3,87 miljoner
Yta: 51 197 km2
BNP (PPP): 39 miljarder dollar (uppskattning för 2015)
BNP per capita (PPP): 10 200 dollar (uppskattning för 2015)
Tillväxttakt: 2,1 procent (uppskattning för 2015)
Statschef: Mladen Ivanic, Bakir Izetbegovic, Dragan Covic (roterar)
Regeringschef:
Denis Zvizdic

Konferens i Bosnien, september 2012

Sönderfallet av Jugoslaviens resulterade 1992 i krig i Bosnien-Hercegovina. Genom Daytonavtalet i november 1995 inleddes en fredsprocess som fick slut på tre års krig mellan olika etniska grupper.

En gemensam multietnisk demokratisk regering bildades som fick ansvar för utrikespolitik, ekonomi och skattepolitik. En ytterligare nivå bildades med den bosnisk-kroatiska federationen Bosnien-Hercegovina och den bosnienserbiska Republika Srpska.

För att garantera säkerheten i landet ersattes tidigare militära fredsoperationer 2004 av EU-styrkan EUFOR Althea. Initialt bestod styrkan av ca 7 000 man, men denna har gradvis minskat och idag finns ca 600 man i Bosnien.

Respekten för, och kunskaperna om grundläggande demokratiska värden är fortfarande outvecklad på många håll i landet. Situationen vad gäller mänskliga rättigheter, press-, yttrande-, organisations-, mötes- och åsiktsfrihet är inte heller tillfredsställande.

Presidentposten i Bosnien-Hercegovina roterar bland de tre medlemmarna i presidentrådet, en serb, en kroat och en bosniak. Stor makt ligger också hos den Höge representanten (OHR). Detta ämbete, som skapades genom Daytonavtalet, och vars förste innehavare var Carl Bildt, har haft en avgörande roll i bosnisk politik. Målet är att avveckla institutionen, men i dagsläget finns ingen prognos på när så kan ske. Valentin Inzko, som nu innehar ämbetet, sa i en intervju med brittiska BBC (2014-03-13) att man numer har en övervakande roll och fokuserar på lokalt ägarskap.

Behovet av konstitutionell reform är stort då statsapparaten vilar på Daytonavtalet och dess komplicerade överenskommelse för att tillgodose de tre stridande parterna bosniaker, kroater och serber. En reform som väntar är i enlighet med utfallet i det så kallade Sejdic-Finci-målet. I ett utslag i Europadomstolen från 2009 slogs det fast att den bosniska konstitutionen enligt Daytonavtalet diskriminerar mindre bosniska folkgrupper då presidenttrojkan är förbehållen bosniaker, kroater och serber. I februari 2014 (2014-02-08) uttryckte kommissionär Stefan Füle sitt och EU:s missnöje med att någon lösning inte var i sikte. I de internationella valobservatörernas rapport från valen i oktober 2014 ventilerades samma missnöje.

European Stability Initiative (ESI) skriver dock i en rapport från den 7 oktober 2013 att missnöjet med oförmågan att komma överens om reformer på intet sätt bör leda till att fortsatta förhandlingar med EU blockeras. Man argumenterar för att Sejdic-Finci-målet endast är en liten del av de reformer som krävs för att ersätta Daytonavtalet och att EU har en stor roll att spela när det gäller att trycka på för att dessa reformer genomförs.

Bosnien-Hercegovina är ett av de fattigaste länderna på Balkan och ekonomin utvecklas långsamt. Den svarta marknaden är mycket omfattande. Arbetslöshet är enligt officiella källor mycket hög, omkring 40 procent, även om en stor del av de arbetslösa försörjer sig i den svarta sektorn.

I februari 2014 blossade protester upp mot att den sociala situationen successivt försämrats i takt med att den bosniska ekonomin stagnerat. De delvis våldsamma protesterna ansågs vara ett tecken på frustration över den ekonomiska stagnationen i landet såväl som den omfattande korruptionen och politikernas oförmåga. Många var snabba att tala om en bosnisk vår, men protesterna ebbade ut under våren.

Den 1 oktober 2006 hölls nationella och regionala val i Bosnien-Hercegovina. Valen är de första sedan Daytonavtalet som helt skötts av den nationella administrationen och ansågs till stora delar uppfylla internationell standard. Efterföljande nationella val 2010 och 2014 har också uppfyllt internationell standard till stor del, men det finns fortfarande många punkter att förändra och förbättra enligt bland annat OSSE.

Regeringsperioden efter parlamentsvalet 2010 har kännetecknats av instabilitet och inleddes med att det tog sexton månader innan en regering kunde bildas. Regeringen fick mycket kritik såväl nationellt som internationellt för dess handlingsförlamning och oförmåga att genomföra de reformer som behövs för att få landet på fötter. Den 12 oktober 2014 hölls ånyo nationella val, varefter en regering bildats där bl.a. SDA, PDP och HDZ BiH ingår.

I Bosnien-Hercegovina samarbetar Jarl Hjalmarson Stiftelsen med Party of Democratic Progress / Partija demokratskog progresa (PDP) och Party of Democratic Action / Stranka Demokratske Akcije (SDA) samt HDZ BiH och HDZ1990.

PDP grundades 1999 och är ett liberalkonservativt parti. Partiet har ingått i flera regeringar och har sin bas i Republika Srpska. Stiftelsen har arbetat med partiet under längre tid och sett en långsam, men positiv, utveckling av partiets struktur. I valet 2014 valdes partiets ledare, Mladen Ivanic, till serbisk ledamot i landets presidenttrojka.

Sedan 2007 har också samarbete inletts med SDA. SDA är ett bosniakiskt parti med ett partiprogram med förankringar i en tydlig centre-right-tradition. SDA har under en längre tid varit ett av landets ledande politiska partier och blev största parti i parlamentsvalet 2014. Partiets kandidat, Bakir Izetbegovic, valdes också till bosniakisk ledamot i presidenttrojkan.

I Bosnien ligger Jarl Hjalmarson Stiftelsens fokus på kvinnliga samt unga politiker, en ökad EU integration och ökat regionalt samarbete.

Läs artiklar och andra texter om Bosnien och Hercegovina