Bosnien-Hercegovina
1994 bildades den bosnisk-kroatiska federationen Bosnien-Hercegovina. Genom Daytonavtalet i november 1995 inleddes en fredsprocess som fick slut på tre års krig mellan de etniska grupperna. En gemensam multietnisk demokratisk regering bildades som fick ansvar för utrikespolitik, ekonomi och skattepolitik.
Folkmängd: 4,62 miljoner
Yta: 51 197 km2
BNP (PPP): 30,44 miljarder dollar (uppskattning för 2010)
BNP per capita (PPP): 6 600 $ (uppskattning för 2010)
Tillväxttakt: 0,7 procent (uppskattning för 2010)
Statschef: Nebojsa Radmanovic, Zeljko Komsic, Bakir Izetbegovic (roterar)
Regeringschef: Nikola Spiric
En ytterligare nivå bildades med den bosnisk-kroatiska federationen Bosnien-Hercegovina och den bosnienserbiska Republika Srpska. För att garantera säkerheten i landet finns i dag en EU-styrka med 7000 man på plats.
Respekten för och kunskaperna om grundläggande demokratiska värderingar är fortfarande outvecklad på många håll i landet. Situationen vad gäller mänskliga rättigheter, yttrande-, organisations-, mötes- och åsiktsfrihet är inte heller tillfredsställande.
Den 1 oktober 2006 hölls nationella och regionala val i Bosnien-Hercegovina. Valen är de första sedan Daytonavtalet som helt skötts av den nationella administrationen och har till stora delar uppfyllt internationell standard. Presidentposten i Bosnien-Hercegovina roterar bland de tre medlemmarna i presidentrådet, en serb, en kroat och en bosnier. Den verkliga makten har dock funnits hos den Höge representanten (OHR). Detta ämbete som skapades genom Daytonavtalet, och vars förste innehavare var Carl Bildt, har haft en avgörande roll i bosnisk politik. Institutionen håller dock på att avvecklas.
Bosnien-Hercegovina är ett av de fattigaste länderna på Balkan och ekonomin utvecklas långsamt. Den svarta marknaden är mycket omfattande. Arbetslöshet är enligt officiella källor mycket hög, även om en stor del av de arbetslösa arbetar i den svarta sektorn.
I Bosnien-Hercegovina samarbetar Jarl Hjalmarson Stiftelsen med Partija demokratskog progresa (PDP) och Stranka Demokratske Akcije (SDA). PDP grundades 1999 och är ett konservativt/liberalt parti. Partiet har ingått i flera regeringar och har sin bas i Republika Srpska. Stiftelsen har arbetat med partiet under längre tid och bevittnat en långsam, men positiv, utveckling av partiets struktur.
Sedan 2007 har också ett samarbete inletts med SDA. SDA är ett bosniakiskt parti med ett partiprogram med förankringar i en tydlig centre-right-tradition. SDA har under en längre tid varit i regeringsställning i Bosnien och blev med knapp marginal största parti i parlamentsvalen 2006.
I Bosnien arbetar stiftelsen i huvudsak med tre olika typer av projekt. För det första gäller det att skapa demokratiska partistrukturer, vilket sker genom kunskapsöverföring om policy- och organisationsutveckling samt en satsning på kvinnor och ungdomar.
I Republika Srpska bedriver Jarl Hjalmarson Stiftelsen bland annat ett mentorsprogram för kvinnliga politiker. Kvinnor har svårt att nå högt upp i partihierarkin och erbjuds utbildning så att de kan stärka sin ställning inom PDP.
Det andra delprojektet handlar om Europa och vikten av att länderna på Balkan i sin verksamhet strävar mot ett medlemskap i EU. Länderna har mycket att lära av varandra i denna process och det är därför viktigt att på olika sätt ge stöd genom att diskutera problem och möjliga lösningar över nationsgränserna.
Det tredje delprojektet handlar om minoriteter. En viktig del i stabiliseringen i regionen är att skapa en fungerande relation mellan majoritets- och minoritetsbefolkningar. Det råder fortfarande en stor misstro mellan de olika folkgrupperna vilket leder till onödiga spänningar inom och mellan länderna på Balkan.
