Turkiska valet bäddar för kompromisser

13 juni 2011   Artiklar | Länder och regioner | Turkiet

Den 12 juni gick Turkiet till val. ”Valet sägas vara en framgång för i stort alla inblandade parter.” skriver Thomas Gür i denna kommentar till valet. Läs även riksdagsledamot Margareta Cederfelts berättelse från uppdraget som valövervakare i den kurdiska delen av landet. Hon berättar om tumult och militärt ingripande.

Valet i Turkiet den 12 juni sägas vara en framgång för i stort alla inblandade parter.

Regeringspartiet, AKP, stärkte sin ställning i valmanskåren från 47 procent av rösterna 2007, till nästan 50 procent. AKP har nu som regeringsparti kontinuerligt stärkt sina röster i tre parlamentsval och vidare framgångsrikt mött väljarkåren i två lokala/regionala val och två folkomröstningar.

 Det största oppositionspartiet, vänsternationalistiska CHP, ökade såväl sitt väljarstöd som sin ställning i parlamentet. Nationalistiska MHP behöll stödet bland väljarna och blev med drygt 13 procent av rösterna kvar i parlamentet, då partiet, som fruktats, inte hamnade under spärren på 10 procent. De oberoende kandidaterna, främst kurdiska politiker, nästan fördubblade sitt antal i parlamentet till 36 ledamöter.

Genom att de partier som hamnade utanför parlamentsspärren, fick så få röster – inget av dem nådde över 5 procent – kom parlamentet i sin sammansättning, trots de skevheter som den höga spärren leder till, ändå att representera 95 procent av väljarna.

Trots den oerhört polariserade och hätska valkampanjen finns därmed en grund för bredare överenskommelser i parlamentet, främst vad gäller det av regeringspartiet aviserade arbetet med en ny författning.

Till detta bidrar inte minst att AKP, trots att det ökade sin röstandel, inte kom att uppnå de kvalificerade majoriteter på 330 respektive 367 parlamentsledamöter som hade krävts för att ändra författningen på egen hand (antingen genom beslut om folkomröstning av 330 ledamöter eller med en absolut majoritet av 367 ledamöter för beslut i kammaren). Sålunda måste AKP söka stöd från andra partigrupper i parlamentet för författningsändringarna och den processen, med krav på samtal och kompromisser, kommer i sig att verka för att minska polariseringen och öka samförståndet. Det kommer med säkerhet också innebär att AKP får ge efter på sitt projekt om en författning som tydligt stärker presidentens maktbefogenheter.

Text: Thomas Gür, skribent, Turkietexpert och rådgivare till JHS

Riksdagsledamot Margareta Cederfelt var valövervakare i den kurdiska delen av Turkiet. Print Friendly Version of this pagePrint Get a PDF version of this webpagePDF

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Responses are currently closed, but you can trackback.