Turkiet tillhör Europa

3 juni 2010   Artiklar | Europeiska Unionen | Länder och regioner | Turkiet

Turkiets medlemskap … och förmenta hinder för medlemskap i EU var det ämne som diskuterades vid ett seminarium i Istanbul den 2 juni, 2010.  Deltagarna kom både från Turkiet och Sverige till detta samarrangemang mellan Hjalmarsonstiftelsen, Olof Palmes Internationella Center och det svenska generalkonsulatet i Istanbul.

Med en varierande portion av optimism var de närvarande överens om att Turkiet bör bli medlem i EU, frågan är dock när och hur det ska gå till. Deltagarna var också eniga om att Turkiet förändrats i rätt riktning, men att det finns mycket kvar att göra, bland annat vad gäller mänskliga rättigheter, korruption och militärens allt för stora inflytande över det civila samhället.

– Det är viktigt att Turkiet blir medlem i EU. Alla europeiska länder har rätt till detta [när uppställda kriterier uppfyllts]. Europeiska Unionen är ett kontinentalt projekt och inte en country club där man kan välja bort de som söker medlemskap, förklarade Göran Lennmarker, ordförande för utrikesutskottet i riksdagen tillika i Jarl Hjalmarson Stiftelsen, och slog an tonen när han inledde seminariet.

(I bilden ses Göran Lennmarker, ordförande för riksdagens utrikesutskott och tillika för Hjalmarsonstiftelsen, i samtal med Canan Kalsin, parlamentariker från det regerande AK-partiet samt vice ordförande för AK-partiets internationella kansli.)

Under de inledande diskussionerna konstaterade både Canan Kalsýn, parlamentariker från regerande AK partiet, och ambassadör Olof Ehrenkrona, att Turkiet skulle vara en tillgång för EU. Landets tillväxt är hög, medelåldern är låg (28 år mot en bit över 40 inom EU) och dess geopolitiska betydelse blir allt mer central. Inte minst som en bro mellan väst och öst samt som garant för energitillförsel till Europa.

Vad gäller demokratiseringen i Turkiet förklarade Þahin Alpay från Bahcesehir universitetet att från början av 2000-talet är det frågan om en bottom-up demokratisering till skillnad från tidigare top-down. Han påpekade att mycket gjorts för att anpassa landet till EU:s krav; exempelvis  har  militärens makt inskränkts och de första stegen tagits för att erkänna den kurdiska minoritetens rättigheter.

Turkiet ansökte om medlemskap i EU redan på 1960-talet och påbörjade regelrätta förhandlingar med EU år 2005. Men förhandlingarna går trögt. Ja, de kan rent av gå i stå inom den närmaste framtiden, förklarade bland andra Cengiz Aktar, professor i EU-relationer från Bahcesehir universitetet. Det som han och flera av de turkiska deltagarna återkom till gång på gång som en huvudorsak till trögheten, var den negativa inställning till Turkiet som uttalats av Frankrikes president Nikolas Sarkozy. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel fick också en släng av sleven. Under diskussionens gång enades man dock om att det är dessa politiker och administrationer, inte hela länder eller ens partier, som är negativa till ett turkiskt medlemskap.

(I bilden ovan till höger ses Göran Färm, socialdemokratisk europaparlamentariker
(till vänster) och Christer Asp, svensk ambassadör i Ankara, Turkiet.)

– Turkiet ses av en del som ett hot mot den tidigare maktbalansen inom EU, förklarade Göran Färm, socialdemokratisk Europaparlamentariker.

Faktum är att ingen av de senast tillkomna EU-medlemmarna var, när man ansökte om medlemskap, tillnärmelsevis så stora och mäktiga som Turkiet är i dag.

– Turkiet skulle ha ungefär samma tyngd som Tyskland. Det skapar avundsjuka, sa Olof Ehrenkrona.

Den turkiska opinionen har svängt vad gäller medlemskap i EU. Vid slutet av 1990-talet var 70 procent för och 17 procent sa nej. En nyligen genomförd undersökning visar att i dag vill endast 44procent av turkerna att landet ska bli EU-medlem medan hela 40 procent säger nej.

(I bilden till höger ses Sahin Alpay, från Bahcesehir universitetet (till vänster)
och Thomas Gur, senior advisor till JHS)
 

Så vad är det som har hänt?

De utdragna förhandlingarna kan man tänka.

– Turkarna menar att målstolpen har flyttats, och jag är benägen att hålla med dem, sa Christer Asp, Sveriges ambassadör i Turkiet.

– När Sarkozy och Merkel uttalat att de inte accepterar Turkiet så hände något med opinionen. Många turkar frågade sig om ”man inte vill ha oss..!” Nu måste vi arbeta för att visa för det turkiska folket att Turkiet är viktigt och bra för EU, förklarar Canan Kalsýn och tillägger att det gör man inom AK partiets olika organisationer.

– Ledare kommer och går, och kom ihåg att det var ett enigt beslut i EU att inleda förhandlingar om medlemskap med Turkiet, sa Göran Lennmarker.

Cengiz Aktar förklarade att det är viktigt för opinionen i Turkiet att få en tidsram för när förhandlingarna kan vara slutförda. ”Att några länder [som är positiva till Turkiets medlemskap] exempelvis Sverige och Spanien, säger när man hoppas att förhandlingarna kan vara slutförda”.

Frågan om vad det skulle betyda att ett muslimskt land blir medlem i EU berördes under seminariet. Å ena sidan sades att EU:s medlemstater måste bestämma sig för om det är detta man vill – eller ej. Å andra sidan påpekades att ”vi måste visa att religionsfrihet gäller i Europa”.

Text: Elisabeth Precht

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Responses are currently closed, but you can trackback.