I Moldavien står demokrati mot kommunism

23 juni 2010   Östra Europa | Artiklar | Moldavien

Efter Sovjetunionens fall blev Moldavien självständigt i augusti 1991. Men i december samma år förklarade Transnistrien sin självständighet, varpå ett kort inbördeskrig utbröt. Transnistrien är den del av Moldavien som ligger öster om floden Nistru/Dnjestr. Under inbördeskriget sände Ryssland in sin 14:e armé till Transnistrien och en vapenvila uppnåddes. I själva verket innebar denna ett dödläge som resulterat i att landet i dag är delat och att konflikten ”frysts”.

Historiskt sett har Moldavien dels varit ett eget furstedöme, dels en del av andra statsbildningar. Landet har varit en del av Rumänien och senare en del av Bessarabien, för att därefter återigen bli en del av Rumänien och till sist ingå i Sovjetunion.

Det i dagsläget delade landet har haft en tudelad utveckling. Transnistrien – nu som förr styrt av kommunisterna – plågas av svag utveckling och är delvis isolerat under president Igor Smirnov, som återvalts tre gånger. I resten av Moldavien har utvecklingen varit  något mer gynnsam vad gäller ekonomin och man har där valt en mer demokratisk och öppen väg. Man har bland annat haft återkommande val med “icke våldsamma” regeringsskiften. Dessa val har av internationella observatörer bedömts delvis tillfredsställande.

Strax efter självständigheten fanns ett stort folkligt stöd för en återförening med Rumänien. I Moldavien såg man att Rumänien närmade sig EU och att utvecklingen gynnades av detta. Men i den folkomröstning som hölls 1994 var stödet för återförening endast 10 procent. Under åren därefter försökte Moldavien på egen hand att närma sig EU, och lyckades teckna olika fördrag och samarbetsavtal.

Under förra året komplicerades dock den inrikespolitiska situationen avsevärt. I april 2009 hölls parlamentsval där kommunisterna segrade. Oroligheter utbröt och i juli hölls ett nytt val, i vilket kommunisterna fick en minoritet av rösterna. Under de påföljande månaderna följde förhandlingar mellan partierna.

I augusti kom fyra partier överens om att styra gemensamt som ”Allians för Europeisk Integration”. Redan namnet indikerar huvudinriktningen i politiken. Men samarbetet mellan partierna fungerar relativt dåligt och partierna har inte mycket gemensamt ideologiskt. Marian Lupu, partiledare för Demokratiska Partiet var fram till juli kommunistisk talman i Moldaviens parlament. Men för honom är Europaintresset överordnat alla andra frågor.

Dessvärre finns fler komplicerade frågor. Med nuvarande konstitution och parlamentariska situation är det omöjligt att rösta fram en ny president. Det skulle behövas 61 röster, men alliansen förfogar bara över 53 av de 101 parlamentsledamöterna. En konstitutionell kris har därmed uppstått. Tills vidare agerar parlamentets ordförande statsöverhuvud. Denne är dock ointresserad av att hitta någon snabb lösning. Förhandlingar pågår mellan allianspartierna om att ändra i konstitutionen. Det som krävs är att man antingen justerar skrivningarna om hur val av president går till eller så skrivs konstitutionen om helt.

Mitt under den konstitutionella krisen förklarades Moldavien vara en del av det Östra Partnerskapet. Detta är ett svensk-polskt initiativ inom EU, där sex länder ingår: Vitryssland, Ukraina, Moldavien, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan. Genom detta partnerskap bekräftar EU medlemskapsperspektivet. En viktig beståndsdel i detta samarbete är viseringslättnader som ska förenkla utbyte och samarbete. Med detta påvisas även EU:s förmåga att skapa fred och en positiv utveckling genom ”soft power”. Intresset har varit stort för ett närmare samarbete. De sex länderna ser utvecklingspotentialen som ligger i relationerna med EU.

Men fler aktörer än EU hjälper till. OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) försöker att hitta lösningar på de frysta konflikterna i Nagorno-Karabach och Transnistrien, samt i Sydossetien och Abchazien. OSSE har också en fältmission på plats i Moldaviens huvudstad Chisinau, men även i Transnistriens huvudstad Tiraspol.

Ryssland har ett starkt grepp om delstaten genom den 14:e armén som inte lämnat landet efter 1991. Men Rysslands makt bygger även på Transnistriens energiberoende. Landet får hela sitt gasbehov tillgodosett av Ryssland. I utbyte mot ”gratis” gasleveranser får Ryssland politisk lojalitet.

Idag pågår förhandlingar mellan USA, Ryssland, OSSE, Ukraina, EU, Moldavien och Transnistrien. Läget är dock låst. Själv ska jag snart åka med mina OSSE-kollegor till Chisinau och Tiraspol för att se vilka framsteg som har gjorts. Gemensamt ska vi försöka att skapa broar mellan de bägge delarna av landet: Till hösten planerar vi inom OSSE att organisera en gemensam konferens mellan parlamentarikerna från Moldavien och Transnistrien. Denna konferens kan inte arrangeras av vare sig Chisinau eller Tiraspol, då detta skulle innebära ett erkännande av ”det andra” landet. OSSE har här en viktig uppgift att skapa en mötesplats.

Moldavien är ett land med enorma problem, men även med stora möjligheter. De närmaste åren blir avgörande för hur den frysta konflikten kan lösas och därmed ge utrymme för stabilitet och utveckling ekonomiskt, socialt och politiskt. Det vore mer än välkommet.

 

Walburga Habsburg Douglas

Riksdagsledamot M, ledamot av
Jarl Hjalmarson Stiftelsens styrelse,
ordförande för EPP:s parlamentariska OSSE-delegation samt
motsvarande i den svenska riksdagen.

 

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Responses are currently closed, but you can trackback.