Träffsäkert om tiden under kommunismen

15 mars 2010   Östra Europa | Artiklar | Länder och regioner | Utrikespolitik

Till 20-årsminnet av murens fall den 9 november 1989, gavs Slavenka Drakulics novellsamling ”Katt i Warszawa – och andra berättelser om livet under kommunismen” ut i flera länder. I sex olika noveller skildras livet bakom järnridån ur olika betraktares ögon. Kanske kan dessa mer lättillgängliga berättelser bidra till att kommunismens förtryck inte faller i glömska, skriver Erika Aldenberg.

I likhet med en, under kommunismen, vanligt förekommande berättarform använder Drakulic sig av djurfabler som form för sina noveller. Fabeln, ett sätt att berätta som bringar lärdom och sensmoral men inte nödvändigtvis behöver vara sann.

Under kommunismen använde man gärna fabler och satir i berättandet för att undgå partiets och lagens långa arm. Djuren i Drakulics fabler har fått karaktäristiska drag och spelar på symbolik och igenkännande i de självständiga novellerna. Som korpen i Tirana som uppsöker en psykoterapeut till följd av att ha varit vittne till ett politikermord, där det i sammanhanget kanske är märkligare med individualterapi i det paranoida Albanien, än att patienten i själva verket är en korp. Eller musen Bohumil som ur ett grodperspektiv guidar på kommunismens museum i Prag, där det likt under kommunismens tid är fulheten som härskar och där historiens lämningar är viktigare än ideologi. Eller mullvadens förundran över hur människorna i det banan-lösa överlandet i öst, precis som mullvadar, gräver ner sig i underlandet för att leta bananer på den västra sidan av muren. Alla skildrar de olika berättelser om människornas liv bakom järnridån.

Djuren illustrerar på ett lättsamt och underfundigt sätt människorna under kommunismen och deras livssammanhang bakom järnridån, om angiveri och hopp om frihet, och om brist på livsmedel och toalettpapper. Kommunismen är i Drakulics skildringar precis som på ett museum om kommunismen: en artefakt och kuriosa. Hennes berättelser är levande och avslöjande om människans (och djurens) sätt att inrätta sig efter omständigheterna. Allting är inte svart eller vitt. Likaså innebar inte kommunismens avskaffande frihet för alla. Vissa ränder går inte ur i första taget. Det finns många gråzoner, precis som musen Bohumil påpekar. Av det som hänt kan vi dock dra lärdomar. Kanske kan dessa mer lättillgängliga berättelser bidra till att kommunismens förtryck inte faller i glömska.

 Erika Aldenberg, politisk sekreterare (M)

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Responses are currently closed, but you can trackback.