Argentinas framtida utveckling

11 februari 2010   Argentina | Artiklar | Latinamerika | Nyheter

Den politiska situationen i Argentina har under det senaste året präglats av förändringar. I parlamentsvalen i juni 2009 vann oppositionen och allt sedan dess har presidenten Cristina Kirchner strävat efter att bibehålla kontrollen. I samband med ett besök i Sverige i mars beskrev Carolina Poli Palazzo, rådgivare till en lokalpolitiker i Argentina, ett Argentina som länge präglats av vanstyre men som nu är på väg i rätt riktning – om oppositionen förmår bygga en stabil koalition.

Det argentinska parlamentet, på grund av landets presidentstyre, en något annorlunda roll än sina svenska motsvarigheter samtidigt som det finns färre incitament till partiöverskridande koalitioner. Eftersom parlamentsvalen inte sker vid samma tidpunkt som presidentvalet kan majoriteter skifta i båda kamrarna i parlamentet utan att regeringen förändras det minsta.

I samband med den ekonomiska och politiska krisen 2001 slogs den tvåpartistruktur som dominerat den argentinska politiken de senaste sextio åren ut. Idag består partisystemet i huvudsak av fyra större partier. Dessa har i sin tur underavdelningar och i vissa fall sköra partiövergripande allianser. Detta har stor påverkan på Argentinas parlament och kommer även att påverka presidentvalet 2011.

Parlamentsvalen i juni 2009 resulterade i valseger för oppositionen som bestående av fyra oppositionspartier (Coalicion Civica, Union – Pro, Peronismo Federal and Union Civica Radical). Samtidigt de visade en opposition med interna splittringar. Regeringspartiet förlorade i de största provinserna som tillsammans utgör 80 % av väljarna och oppositionen övertog talmansposterna i båda kamrarna. Det innebär att oppositionen nu har möjlighet att initiera nya frågor. Väljarna tycks i främsta hand ha proteströstat mot regeringen och inte för ett specifikt oppositionsparti. Denna röstspridning medför nu att oppositionen är mycket splittrad i parlamentet.

Under sista halvåret av 2009 drev regeringen igenom ett antal konstitutionella lagar i den nationella kongressen för att kunna dra nytta av sin sista tid i majoritet. Bland dessa återfanns regleringar av media, reformer av valsystemet samt en delegering av den verkställande makten. Regeringen kan numera genomföra beslut utan att konsultera med andra instanser. En ”krismodell” har utvecklats som möjliggör genomförande av beslut utan kongressens tillstånd inom vissa områden. Detta undantag tillämpas nu regelbundet och utgör en av de största utmaningarna för oppositionspartierna. Partierna i den nationella kongressen har dessutom svårigheter att enas i många frågor och röstar olika. Detta ger fördel till Frente para la Victoria Party som samlar röster från oppositionen i många frågor.

I parlamentet ingår även av ett antal mindre partier som har lyckats passera treprocentsspärren till representanthuset genom att bilda valkoalitioner med andra småpartier tillsammans med andra lokala eller nationella partier. Efter valet splittras dessa allianser vilket resulterar i politisk oförutsägbarhet. Regeringspartiet drar nytta av dessa oförutsägbarheter eftersom det tvingar oppositionen att samarbete, inte bar med varandra utan även med splittrade socialisterna.

Oppositionspartierna är alla eniga om att ändra de lagar som regeringen drivit igenom, en efter en allt eftersom man lyckas enas. Samtidigt har landets högsta domstol uttalat sig mot tillämpningen av lagarna. Även om oppositionen har svårigheter att enas i parlamentet, ännu saknas en stabil koalition, ökar chansen till reformer när initiativ tas av såväl den lagstiftande som den dömande makten.

 

Den politiska situationen i Argentina

Argentina har strukturella problem vad gäller fattigdom och arbetslöshet. Detta problem har dessutom intensifierats genom den stigande inflationen i landet. Regeringspartiet har försökt använda social välfärd som ett argument för att samla röster från människor i de mest utsatta provinserna.

Regeringen ansvarar för den nationella omfördelningspolitiken mellan landets provinser. Detta har bidragit till att budgethanteringen blivit central vad gäller att skaffa sig allierade i olika provinser. För att öka fördelningsbudgeten och därmed intäkterna, har det nationella flygbolaget Aerolineas Argentinas liksom det privata pensionssystemet tagits över av staten under 2009.

Under förra året inleddes en konflikt mellan regeringen och den argentinska jordbrukssektorn i samband med att regeringen försökte höja exporttullarna. Dels var förslaget i sig själv impopulärt. Dessutom kritiserades presidentens aggressiva utspel. Förslaget röstades slutligen ner i parlamentet som ett resultat av en överenskommelse mellan oppositionspartierna. Vicepresidentens nejröst blev utslagsgivande, något som medfört att han numer anklagas för att konspirera mot regeringen. Detta kom att bli början på en nedgång för regeringen, såväl i popularitet som i styrka, och resulterade slutligen i maktskiftet i parlamentsvalet i juni 2009.

Olika försök att öka på statskassan, till exempel genom expropriering eller höjd exporttull, är inga isolerade företeelser. I januari 2010 försökte regeringen använda valutareserven för att betala av skulder. Förslaget kritiserades av parlamentet (där oppositionspartierna var enade) och röstades slutligen ner av den högsta domstolen.

Syndikalismen spelar en betydande roll i Argentina. Dock har kortsiktiga samarbetet mellan regeringen och olika fackföreningar ställt till problem även för regeringen. Det finns ett flertal olika grupperingar som alla kräver sociala förmåner, något som ytterligare förvärrar regeringens behov av ökade intäkter.

Trots regeringens löften om kontroll och ökad sysselsättning, kommer budgeten inte att räcka till under året. Dessutom tampas regeringen i nuläget med diverse fackförbund och deras krav samt med en stigande inflation. Oppositionen måste nu arbeta tillsammans för att bryta ner de institutionella förändringar som har skett de senaste sex åren.

På grund av ideologiska skillnader mellan de olika oppositionspartierna finns svårigheter att enas inom vissa områden. Dock har man närmat sig gemensamma ståndpunkter i vissa avseenden, exempelvis vad gäller regeringens särskilda villkor för att driva igenom förslag utan stöd i kongressen.

Det kommande presidentvalet 2011 blir ytterligare en prövning vad gäller samarbete för oppositionspartierna. Bortsett från regeringes försök att splittra oppositionen, interna konflikter och brist på organisation, kan man redan nu se en positiv utveckling vad gäller oppositionens vilja och förmåga att samarbeta.

Text: Carolina Poli Palazzo, översättning av JHS

 

FAKTA om Argentina

Argentina (Republiken Argentina)
Federation av 23 proviser samt den självständiga
Staden Buenos Aires

Statsskick: Republik

Folkmängd: 39 745 613 (2008)

Huvudstad: Buenos Aires (3 miljoner invånare)

President: Christina Fernández de Kirchner
(från vänsterfraktionen av peronistpartiet)

Premiärminister: Alberto Fernández

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Responses are currently closed, but you can trackback.