Chile: Förste demokratiskt valde presidenten från mitten-höger

20 januari 2010   Artiklar | Chile | Latinamerika

Den 13 december förra året röstade 8,2 miljoner chilenare i presidentval. Ingen av kandidaterna lyckades få egen majoritet. De två som fick flest röster, Sebastian Piñera (44%) och Eduardo Frei (29%), gick vidare till en andra valomgång som hölls den 17 januari 2010. Segrare blev Piñera med 51,6% mot Freis 48,4%. 

Just nu är det semestertider i Chile och den nyvalde presidenten tillträder först den 11 mars, men redan är aktiviteterna i full gång för att bilda den nya regeringen och för att förbereda det kommande regeringsarbetet. En viktig del av presidentens makt i Chile är möjligheten att lägga fram lagförslag, vilket är ett av skälen till att den nya administrationen inte vill förlora tid utan snabbt förbereda så mycket som är möjligt inför maktövertagandet.

Den nu sittande presidenten Michelle Bachelet (socialdemokrat) tillhör den koalition av socialdemokrater och kristdemokrater som regerat allt sedan demokratins återinförande i Chile 1989. Eduardo Frei representerar denna gruppering. Bachelet är och har varit mycket popular bland chilenarna, mycket mer populär än de partier hon representerar. Hennes personlighet snarare än hennes politik är det som nått ut och som vunnit sympatier. Många tror att hon hade haft goda chanser att bli omvald ifall landets konstitution hade sett annorlunda ut. Enligt den kan presidenten inte sitta längre än en period i taget, men har möjlighet att bli återvald efter att ha lämnat makten under minst en mandatperiod. Det skall inte uteslutas att Michelle Bachelet kandiderar igen i nästa presidentval 2013. 2006 vann hon presidentvalet med 53,5% av rösterna. Bachelet är idag 58 år.

Det som gör Sebastian Piñeras seger så speciell är att han blir landets förste demokratiskt valde president från en mitten-högergruppering inte bara sedan demokratins återinförande utan sedan 1952. Det om något tolkas som ett tecken på att Chile lämnat historien bakom sig. Tilltron till en demokratisk höger i kombination med landets goda erfarenheter av frihandel och tillväxtvänlig politik, som är vad Piñera representerar, gjorde segern möjlig. Dagarna efter valsegern deklarerade Piñera att Chiles största statliga kopparbolag, Codelco, behöver ett kapitaltillskott och ett bra sätt att lösa detta vore att sälja andelar till det privata näringslivet och privatpersoner. Han betonade dock att en sådan förändring inte kommer att ske utan en tät dialog med det chilenska folket och även med de fackföreningar som representerar de anställda inom Codelco.

Sebastian Piñera var den gemensamma presidentkandidaten för de två mitten-högerpartierna Unión Demócrata Independiente, UDI, och Renovación Nacional, RN. Båda partierna är relativt unga och har bildats och byggts upp under tiden efter demokratins återinförande. Detta är första gången som de båda partierna i ett val har enats kring en och samma presidentkandidat och det enade alltså de borgerliga rösterna, samlade dem som behövdes och gjorde valsegern möjlig.

Piñera är affärsman som enligt affärstidskriften Forbes har en personlig förmögenhet på cirka 7 miljarder kronor. Bland hans mest kända bolag finns det framgångsrika och stora chilenska flygbolaget Lan Chile, med ett hundratal flygplan i sin flotta, och TV-kanalen Chilevisión. Sin andel i Lan Chile kommer Piñera nu att sälja då detta ägande inte är förenligt med presidentskapet. Chilevisión övergår till en stiftelse.

Piñera är 60 år, gift och har fyra barn och lika många barnbarn. Han kandiderade även till president i valet 2006 men förlorade då mot Michelle Bachelet. Piñeras bror, José, är känd världen över som arkitekten bakom Chiles pensionssystem, som blivit förebild for många andra länder. José Piñera tillhör UDI, till skillnad från Sebastian som har sin bakgrund i RN. Både UDI och RN står för en konservativ värdegrund och en mycket liberal ekonomisk politik med frihandel, företagande och öppna marknader i centrum.

De viktigaste frågorna i valrörelsen, enligt UDI:s kommunikationschef Manfredo Mayol, har varit brottslighet och arbetslöshet. Piñeras seger förklaras dock i första hand av att folket verkligen längtade efter en förändring, och att Eduardo Frei, som varit president en gång tidigare (1996-2000), representerar det gamla gardet ”som haft makten alldeles for länge” och att Piñera stod for en efterlängtad förändring. I Piñeras kampanj var ett återkommande tema att han ska arbeta för alla chilenare, för den ”glömda medelklassen”, för de som har allra minst resurser och för enighet. Piñera vill också öka näringslivets möjligheter som tillväxtmotor i Chiles ekonomi.

Att rösta i Chile

Alla som innan valet registrerar sig för att rösta måste också lägga sin röst på valdagen. Förhandsröstning/poströstning förekommer inte. Är man registrerad men får förhinder måste man meddela detta, samt vilket skäl man har. Giltiga skäl är exempelvis sjukdom, utlandsvistelse eller om man befinner sig mer än 200 km från sin vallokal. Är man registrerad men inte röstar utgår böter. Kvinnor och män röstar i åtskilda lokaler i Chile. Detta är en tradition som infördes därför att allt för få kvinnor utnyttjade sin rösträtt. Man ville framhäva att kvinnor har lika hög status som män och inrättade separata vallokaler. En ordning som kvarstår än idag.

Kongressvalet

Redan i december märktes det att de borgerliga var på frammarsch, inte bara genom Piñeras goda resultat i första valomgången. Samtidigt med den första presidentomröstningen genomfördes även val till Chiles parlament, kongressen. UDI gjorde ett fantastiskt bra kongressval, vilket ledde till att partiet nu har 40 mandat i kongressen, dvs. en tredjedel av parlamentets platser. Renovación Nacional har 18 ledamöter. Delvis kan UDI:s frammarsch i december förklaras med den intensiva presidentvalskampanj som föregick valet. Man bör dock ha i minnet att Piñera tillhör RN och inte UDI, även om han var deras gemensamma presidentkandidat. Resultatet visar tydligt att väljarna nu ville ha ett mitten-högeralternativ.

Övriga presidentkandidater

i första valomgången den 13 december fick alltså Piñera 44% och Frei 29%.
Övriga presidentkandidater i den första valomgången var Jorge Arrate, som representerar det chilenska kommunistpartiet och som fick 6% av rösterna, samt 36-årige Marco Enriquez Ominami, kallad MEO som fick 20%.

Eduardo Frei har varit president under en period på 90-talet och även hans far, Eduardo Frei Montalva, var kristdemokratisk president 1964-70. Frei Montalva blev giftmördad 1983. Omständigheterna kring mordet är inte helt klarlagda. Den aktuelle presidentkandidaten Frei står för den politik som den nuvarande presidenten Bachelet har fört. Frei har också sagt sig vilja ha statliga stimulanspaket för att få fart på landets ekonomi.

Enriquez Ominami har tidigare tillhört socialdemokraterna men bröt sig loss och framställde sig i valet som ”oberoende”, vilket anses ha missgynnat ”la consertación” (koalitionen mellan socialdemokrater och kristdemokrater) då det splittrade deras väljarkår. Rösterna på honom tolkas främst som missnöjesröster.

MEO står huvudsakligen för en socialdemokratisk politik men det är omöjligt att definiera hans ideologiska hemvist, då han pendlat mycket i olika frågor och flirtat med väljare åt både höger och vänster. Ungefär en tredjedel av hans väljare bedömdes i december ha Piñera som andrahandsval. Då det stod klart att Piñera och Frei skulle gå vidare till den andra valomgången var intresset stort för vilken av kandidaterna MEO skulle ge sitt stöd. Till en början deklarerade MEO att han omöjligt kunde stödja någon av de två, men sista veckan före valet gick han ut med ett mycket ljummet och halvhjärtat stöd för Frei. Utan att ens nämna kandidaten vid namn sa han att han nog ändå kommer att stödja ”kandidaten som fick 29 % i första valomgången”. MEO:s uttalande ansågs göra nästan mer skada än nytta för Frei. Enriquez Ominamis egen politiska framtid är i oviss. Förutom Arrate och Enriquez Ominami ställde ytterligare fem kandidater upp, men dessas resultat blev marginella.

Presidentens makt

Presidentmakten i Chile är centraliserad och mycket stark. Totalt arbetar nästan 900.000 personer inom den offentliga sektorn (regeringskansli, armén, statliga bolag, universitet och kommuner inräknade), vilket motsvarar 12,4% av den chilenska arbetskraften.

Regeringen har idag 13 ministerier/departement och 18 ministerposter (källa: El Mercurio 100117). Landet har 104 ambassadörer som också är politiskt tillsatta.

Tusentals tjänsteman kommer att bytas ut, av politiska skäl och p.g.a. misstänkt korruption, även om den senaste regeringen anses ha varit mer transparent än den tidigare, ledd av Ricardo Lagos. Totalt 1306 poster anses vara direkt politiskt tillsatta genom presidentens makt, inom den offentliga sektorn. Några av de allra viktigaste funktioner som kommer att bytas ut är 15 stycken intendenter, som styr över Chiles 15 regioner, som alltid utses av presidenten och tillsätts efter politiska hänsyn, samt 52 guvernörer som på samma sätt har en hel del politisk regional makt och som till viss del påverkar borgmästarna och kommunerna, vilka dock utses genom lokala val och som hittills har varit den nivå där UDI och RN har haft möjlighet att tillämpa sin politik, i de kommuner där de haft makten.

I Chiles konstitution finns, alltsedan militärdiktaturens dagar, vissa inbyggda spärrar for att staten inte skall växa sig för stor eller ta på sig en alltför stor överrock. Till exempel finns det begränsningar för statligt ägande och drift av bolag. Trots detta finns dock 109 bolag med helt eller delvis statligt ägande. Bland de stora återfinns kopparbrytningsföretaget Codelco med 26 filialer i Chile och ett antal i utlandet inkl i England och Tyskland, den statliga banken och regeringens officiella tidning La Nación, som idag tyvärr inte kan anses vara en oberoende nyhetskälla. I flertalet av de statliga bolagen utser presidenten och hans ministrar, eller Styrelsen för statliga bolag, generaldirektörer eller ordföranden beroende på bolag, och de har även makt att avsätta dessa.

Den nya regeringens sammansättning

Den nyvalde presidenten kommer nu att bege sig till trakten där han har ett av sina sommarhus, Lago Ranco, tillsammans med sina mest förtrogna. Där planerar de att göra upp planer för den nya regeringens arbete samt arbeta med fördelningen av ministerposter, för att detta skall vara så gott som klart i mitten av februari och då tillåta presidenten och hans medarbetare en vecka eller två av ledighet innan de tillträder regeringsmakten. Bland de namn som nämns för den nya regeringen finns Christian Larroulet, direktör för Instituto Libertad y Desarrollo och som varit delaktig i utformandet av presidentkampanjen, liksom Rodrigo Hinzpeter som varit Piñeras strateg och högerhand under denna period. Även den tidigare presidentkandidaten Joaquín Lavíns namn nämns. I övrigt deklarerade Piñera bara dagarna efter valsegern att han avsikt är att bilda en regering som är så bra som möjligt för alla chilenare, som står för enighet och han uteslöt inte att ta in en eller annan person ur den tidigare socialdemokratiska/kristdemokratiska regeringen ”då där fanns många kompetenta personer”.

Vallokalerna öppnade tidigt söndagen den 17 januari och de stängde klockan 17.
Valresultatet var klart tidigt på valkvällen och redan kl 18:45 talade Eduardo Frei i TV. Frei gratulerade Piñera ”och demokratin” till segern och medgav sig besegrad. Han höll en mycket artig och hövlig ton. Ett par timmar senare begav sig Frei med hustru och fyra döttrar till den plats där Piñera befann sig för att personligen gratulera, och i ett direktsänt inslag visades i TV hur de båda familjerna mycket artigt, lugnt och vänligt tackade varandra för en bra kampanj. Piñera sa att han var en stor beundrare av Freis far, den tidigare presidenten Frei Montalva, och han att också anser att Eduardo Frei är en mycket bra person – även om han inte sympatiserar med hans politik. Frei gav Piñera motsvarande erkännande. TV visade även hur den sittande presidenten Michelle Bachelet ringde upp både Piñera och Frei under valkvällen, och hon talade även i direktsändning med deras respektive hustrur. Morgonen därpå kom, enligt chilensk tradition, president Bachelet till den nyvalde presidentens hem för att äta frukost med honom och samtala. Alla dessa gester och försonliga uttalanden är viktiga för ett land där demokratin inte är äldre än 20 år. Många hade oroat sig för hur samhället skulle reagera på en valseger för högern men allt gick mycket lugnt till väga och inte minst de högsta ledarnas agerande hade naturligtvis betydelse för detta. Chile och hela regionen kan glädja sig åt att landet har etablerat sig som en stabil och rättssäker demokrati.

Relationer till utlandet

Piñera fick samtal och hälsningar med gratulationer från många olika länder redan den första dagen efter segern. Bland dem som var snabba att gratulera fanns presidenterna i Argentina, Mexiko, Colombia, Paraguay och Frankrike. Bolivias president, Evo Morales, hörde av sig och uttryckte enligt uppgifter från Bolivia, oro över att Piñera inte talat i positiva ordalag om att Chile skulle tillåta Bolivia att få tillgång till kustlinjen, en gammal dispyt mellan Chile och Bolivia. Från Peru hördes däremot positiva tongångar, då Piñera som affärsman lärt känna den peruanske presidenten Alan García och därför har goda relationer till honom, vilket båda tror kommer att gynna de framtida relationerna mellan de båda länderna.

Linda Siverbo, ledamot av JHS styrelse och politisk sekreterare, Göteborg

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Responses are currently closed, but you can trackback.