Valet i Albanien – bättre men inte perfekt

20 december 2009   Okategoriserade

Sommarens parlamentsval i Albanien visade prov på att både regeringspartierna och oppositionen var mycket angelägna om att allt skulle gå rätt till. På många punkter skedde det en förbättring jämfört med tidigare val. Men samtidigt fanns brister, främst inom administrationen och inblandning av partipolitik i rösträkningen.

Albanien har en lång historia av krig och diktatur. Sedan början av 1990-talet har landet gått från en kommunistisk diktatur till en ung demokrati med marknadsekonomi. Den ekonomiska utvecklingen är stark även om det fortfarande finns brister i de sociala och politiska systemen, vilket fördröjer vägen till framtida EU-medlemskap. En strävan som delas av hela befolkningen. Parlamentsvalet sommaren 2009 sågs av EU som ett test på hur långt Albanien har kommit på vägen mot EU-medlemskap Tidigare val inte har uppfyllt internationella krav på demokrati och transparens.

 Politiska klimatet

Politik genomsyrar stora delen av det albanska samhället. Dess utformning och människors levnadsvillkor har länge varit beroende av vem som haft makten och gällande styrelseskick, vilket inneburit att medborgarna varit angelägna att intressera sig för politik. Även medierna är styrda av olika politiska intressen och främst då de två större partierna. Ett faktum som gör det svårt för nya och mindre partier att få medieutrymme, samtidigt som förtroendet för medierna sjunker – på grund av politiskt inflytande. 

Politiken domineras främst av det borgerliga Demokratiska partiet (DP) som sedan 2005 innehar regeringsmakten tillsammans med andra mindre borgerliga partier, och Socialistpartiet (SP). Regeringsmakten har under senare år pendlat mellan DP och SP. Generellt brukar man tala om en politisk uppdelning i Albanien, att medborgare i norra delen av landet i högre grad röstar på DP, medan medborgare i södra Albanien röstar på SP. En av anledningarna till detta är att DP: s partiordförande, den nuvarande premiärministern Sali Berisha kommer från norra Albanien och har ett stort stöd där. Under senare år många nya partier bildats som fått alltmer gehör för sina idéer. Dessa har dock mycket begränsat inflytande jämfört med DP och SP.

Den politiska debatten karaktäriseras sedan länge av de mycket hårda motsättningarna mellan DP och SP. Även under årets valrörelse var tongångarna bryska. I valrörelsens slutskede mildrades dock tonen rejält och valdagen blev förlöpte utan oroligheter, våld eller hätska uttalanden i media. Detta är en positiv utveckling då tidigare val präglats av just aggressivitet. Både DP: s och SP: s partiordföranden var angelägna om att visa EU att Albanien är på rätt väg. Men lugnet i denna valrörelse berodde även på att röstsystemet hade förändrats. I tidigare val kunde man rösta på enskilda kandidater till parlamentet, vilket gjorde valrörelsen mer personlig och mer aggressiv i vissa delar av landet. I sommarens val var kandidaterna på förhand utvalda samt rangordnade av partierna och väljarna kunde endast rösta på partier. Men lugnet under valdagen blev inte långvarig. Redan efter någon dag, då rösträkningen fortfarande pågick, kom motsättningarna mellan DP och SP upp till ytan. Det visade sig nämligen att valet var mycket jämnt mellan dessa två partier.

 En fråga som dominerade den politiska debatten i Albanien, främst innan men även under valrörelsen, var frågan om att förse hela befolkningen med ID-kort till valdagen. Det har länge varit ett problem att många albaner saknat pass eller ID-handlingar. I tidigare val har problem uppstått när medborgare som har saknat ID-handlingar har gått till flera vallokaler och röstat flera gånger. Den intensiva debatten mellan regeringen och oppositionen har handlat dels om huruvida det var realistiska att förse hela befolkningen ID-korten i tid till valet, dels om en avgiften skulle tas ut för korten. Regeringens linje var att det är rimligt att ta ut en avgift av befolkningen för ID-korten, medan oppositionen istället argumenterade för att dessa skulle vara gratis. Enligt DP lyckades man till slut under våren förse cirka 1,5 miljoner medborgare med de nya ID-korten, vilket ansågs framgångsrikt med tanke på den korta tiden. Men fortfarande var det ungefär en kvarts miljon röstberättigade albaner som inte hade något ID-kort på valdagen, många av dem var utlandsalbaner.

Valkampanjen

Både DP: s och SP: s valkampanjer var mycket mer avancerade. Utländska pr- och reklambyråer hade anlitats från båda sidor. Kampanjmaterial, kampanjfilmer, kampanjlåtar var mycket välgjorda, jämfört med tidigare. Partierna anordnade många events, konserter med kända albanska artister och torgmöten som var påkostade, välorganiserade och drog mycket publik. I tidigare val har de lokala partisympatisörerna gjort eget kampanjmaterial, vilket innebar att detta material allt som ofta saknade återkoppling till den centarla valkampanjen, både vad avsåg budskap och utseende.

DP har stort stöd bland unga väljare i Albanien och ungdomsförbundet spelade en stor roll i valkampanjen. DP: s ungdomsförbund i huvudstaden Tirana var mycket välorganiserat. Förbundet värvade över tusen ungdomar till partiet bara under de sista dagarna innan valet. För första gången hade DP satt upp kampanjtält runt om i Tirana där kampanjarbetare från ungdomsförbundet delade ut material och godis samt svarade på frågor. I varje tält fanns en ”dagbok” där väljare kunde skriva sina åsikter om partiet. Dessa yttranden ska nu sammanställas för att ge en bild av hur medborgare uppfattar DP och vilka frågor som är viktiga för DP att driva. En notering var att DP var mer synliga i Tirana, både på grund av tälten men även för att deras affischer och banderoller var många fler än de andra partiernas.

Oppositionen anklagade regeringen för att ha använt pengar ur statsbudgeten till DP:s valkampanj. De kände sig motarbetade. Regeringen och DP anklagade i sin tur oppositionen och SP: s partiledare samt Tiranas borgmästare Edi Rama för att ha motarbetat DP:s valrörelse i Tirana, och för att ha använt kommunens valkampanjbidrag främst till SP.

Valets administration

Administrationen av valet var mycket mer avancerat och kontrollerat än tidigare val. Varje vallokal hade fyra valobservatörer från partierna – två från regeringskoalitionen och två från oppositionen. Reglerna för att få rösta hade skärpts för att undvika fusk. Endast pass det nya ID-kortet accepterades som legitimation. Varje väljare fick sedan ett streck på tummen med en speciell färgpenna som inte gick att tvätta bort. Valboxarna och transporten av dessa från vallokalerna till rösträkningslokalerna var noggrant kontrollerade och försedda med fem stycken kodlås på varje box och speciella ID-nummer. Den centrala valmyndigheten i Tirana (Central Election Commission, CEC) hade satt upp tv-skärmar där man på plats såg rösträkningen i landets alla 66 rösträkningslokaler. Även i dessa lokaler hade partierna sina egna valobservatörer.

Även om administrationen var mycket mer avancerad jämfört med tidigare val uppstod det problem, särskilt under rösträkningen. OSCE/ODIHR: s (Organization for Security and Co-operation in Europe/ Office for Democratic Institutions and Human Rights) preliminära eftervalsrapport visar att de internationella valobservatörerna ansåg rösträkningen vara dålig eller mycket dålig i 22 av 66 rösträkningslokaler. Inblandningen i rösträkningen av partiernas observatörer, kandidater och obehöriga skapade fördröjning och dispyter. När det stod klart att valet var mycket jämt mellan de två stora partierna och deras koalitioner intensifierades stämningen ytterligare. I några rösträkningslokaler var dispyterna häftiga och vissa partianhängare motsatte sig att specifika valboxar räknades.

De politiska partiernas inblandning i valadministrationen och i rösträkningen var en av de mest negativa signalerna under sommarens val. I både den centrala valmyndigheten och i de lokala valkommissionerna var valadministratörerna politiskt utsedda av både regering och opposition. Denna politisering av administrationen gjorde att dagarna och veckorna efter valet präglades av dispyter mellan partierna och problem i rösträkningen.

Ett annat problem var svårigheten för de utlandsalbaner som saknade albanskt pass att rösta. Förtidsröstning accepterades inte och det enda sättet för utlandsalbanerna att beställa de nya ID-korten var genom att resa till Albanien minst två till tre veckor innan valet, för att kunna beställa kort i tid.

Upp till bevis?

När valresultatet stod klart visade det sig att ingen av de två stora koalitionerna fick majoritet. Ett litet utbrytarparti från SP, Socialistiska partiet för integration (LSI) fick en vågmästarroll. Så småningom meddelade premiärminister Sali Berisha och LSI: s partiledare, den tidigare premiärministern Ilir Meta att LSI kommer samarbeta med regeringen. Därmed fick DP majoritet för ytterligare en mandatperiod. 

Albanien visade under sommarens val en politisk mognad i jämförelse med tidigare. Det var strävan att föra landet närmare EU som gjorde att valet blev det hittills lugnaste och mest demokratiska. Men de politiska partiernas inblandning i valprocessen, DP: s och SP:s stora inflytande i media, den hårda debatten mellan partierna och bristen på transparens vad gäller partiernas valbudget, visar att Albanien fortfarande har en bit kvar i demokratiseringsprocessen. Det är dock otvetydigt så att Albanien utvecklats positivt under senare år. Detta är hoppingivande för majoriteten albaner som vill se sitt land som EU-medlem – så snart som möjligt. 

Text: Arba Kokalari

 

 

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.