Svenskt ordförandeskap i EU kan ändra Turkiets chans

15 december 2009   Okategoriserade

Jarl Hjalmarson Stiftelsens och Moderaternas samarbetspartner i Turkiet, AK-partiet, har ett händelserikt år bakom sig. Den turkiska författningsdomstolen hotade i somras att förbjuda partiet. Därefter blossade striderna upp med Partiya Karkerên Kurdistan (PKK), som från sina baser i norra Irak gick över gränsen och angrep militärer och civila.

AK-partiet tvingades därtill att hantera anklagelser om korruption, ett särskilt känsligt ämne för ett parti vars grundläggande affärsidé är att försöka bryta med Turkiets korrupta förflutna. Till detta kom den så kallade Ergenekonaffären, en konspiration från den så kallade ”djupa staten” – personer med förankring i militären och ämbetsmannaeliten – mot den demokratiskt valda regeringen.

Förhandlingarna om EU-medlemskap

Förra året bjöd på ett antal motgångar i medlemskapsförhandlingarna med Europeiska Unionen. Beslutet att utse en ny EU-förhandlare, Egemen Bagis, som är en av premiärminister Erdogans närmaste rådgivare, har allmänt tolkats som en uppgradering av förhandlingsteamet och en signal om att takten i reformarbetet kommer att ökas när väl regionvalen i slutet av mars är avklarade. Och Bagis tycks redan ha höjt intensiteten i de turkiska förberedelserna. 

   Även Erdogans besök i Bryssel kan ses som ett tecken på att Turkiet höjer sin profil i medlemskapsförhandlingarna. Möjligen var också syftet att motverka intrycket att Turkiets intresse för ett EU-medlemskap har svalnat till följd av det motstånd som finns på vissa håll inom EU.

   Förhandlingarna rör sig framåt, men det går långsamt och det är inte enbart EU:s fel. Den turkiska regeringens och AK-partiets fokus är just nu på regionvalen vilket anses ha bromsat reformprocessen.

   Samtidigt har EU haft svårt att enas om själva förhandlingsprocessen. Flera kapitel är låsta när det borde ligga i EU:s intresse att öppna dem för förhandlingar. Dit hör kapitlen om energi-, utrikes- och säkerhetspolitiken. Under det svenska ordförandeskapet kan två av dessa komma att öppnas, nämligen miljö- och konkurrenskapitlen.

Reformprocessen

Bilden är inte korrekt att den turkiska reformprocessen helt gått i stå. Under det senaste året har bland annat yttrandefriheten stärkts liksom minoriteternas kulturella rättigheter. Det gäller inte minst kurderna som sedan årsskiftet kan glädja sig åt en egen tv-kanal på kurdiska. Sändningarna har blivit en stor framgång med höga tittarsiffror i sydöstra Turkiet.

   Även andra initiativ har tagits vad gäller mänskliga rättigheter, i syfte att stärka de medborgerliga fri- och rättigheterna. Detta ligger i linje med de krav som EU ställer men också med den inriktning som arbetet på en ny konstitution har haft. Förslaget till ny grundlag är starkt försenat men ambitionen har varit att bryta med Turkiets etatistiska tradition och utarbeta en författning med  utgångspunkt i individens fri- och rättigheter. Ur ett turkiskt perspektiv skulle en sådan förändring vara i det närmaste revolutionerande.

Regionvalen

Den 29 mars är det regionval i Turkiet. AK-partiet är storfavoriter med den interna målsättningen att klara mer än 40 procent. Denna gång vill man gärna ta över majoriteten i centrala Istanbul – Storistanbul har man sedan länge – och de sydöstra delarna av landet, det vill säga i de kurdiska områdena. 

Turkiet i Mellanöstern

Turkiet har sedan länge en speciell ställning i Mellersta Östern. Det brukar sägas att Turkiet är ensamt om att ha goda relationer med alla inblandade parter – israeler såväl som palestinier och arabstaterna. Därför kom det som en överraskning för många när premiärminister Erdogan var så hård i tonen i sin kritik av invasionen av Gaza i julhelgen.

   Det fanns nog en äkta upprördhet bakom uttalandena, men att preminärminister Ehud Olmert  besökt Ankara bara ett par dagar före attacken och underlåtit att informera om vad som var på väg, spelade säkert också roll. I ljuset av att Israel gjorde allt för att uppnå maximal överraskningseffekt är tystanden kanske inte svår att förstå. För den turkiska regeringen var det dock en prestigeförlust att inte vara informerad i förväg.

   Det blev inte enklare av att oppositionen misstänkliggjorde Erdogan för att ha känt till attacken och därmed indirekt för att samarbeta allt för intimt med israelerna. Det hör till bilden att Turkiet haft en central roll i den palestinska försoningsprocessen.

   I den turkiska debatten har det därför sagts att Erdogans vredesutbrott i Davos var välplanerat och syftade till att mobilisera sympatisörerna inför valen i mars. De stora sympatiyttringarna vid flygplatsen när han återvände från Davos skulle tyda på detta menar hans kritiker.

   Även om tonfallet mellan Israel och Turkiet således har varit ovanligt hårt den senaste tiden är det ingen som tror någonting annat än att relationerna snart är normala igen. Så har det varit förr och så lär det bli igen säger man. Det skulle också innebära att man försöker restaurera dialogen mellan Syrien och Israel som turkarna har stått fadder för.

Ergenekon – en förberedelse för statskupp?

Ergenekonaffären har funnits på de turkiska tidningarnas förstasidor i åtskilliga år. Namnet är hämtat från den turkiska sagovärlden och är samlingsnamnet för en underjordisk antivästlig och antisemitisk gruppering. Målet för dess arbete förefaller ha varit att genomföra en kupp och avlägsna AK-partiet från regeringsmakten.

   Uppgifterna om sällskapet har cirkulerat länge men en ordentlig utredning inleddes först 2007. Utredningen har lett till vissa mycket konkreta avslöjanden, bland annat vapengömmor, och några uppseendeväckande vittnesmål.

   Nya uppgifter framkommer med jämna mellanrum och i det ganska speciella turkiska medie- och debattklimatet är jordmånen god för olika slags konspirationsteorier. I det här fallet förefaller dock teorierna vara välgrundade. Bevis finns och hittills har inget framkommit som motsäger att de är äkta.

   Ergenekonhistorien visar att den politiska stabilitet som AK-partiet har skapat i Turkiet inte accepteras av alla och att AK-partiet är utsatt för betydande påfrestningar.

Utsikterna för 2009

Turkiets relationer med Europeiska unionen kommer att finnas högt på dagordningen under året. Det gäller medlemskapsförhandlingarna men också Cypernfrågan som måste få en lösning innan Turkiet kan slutföra förhandlingarna med EU.

   Inrikespolitiken kommer att domineras av finanskrisen och den allmänna ekonomiska nedgången, regionvalen och Ergenekonaffären. Om valen i mars går hyfsat kommer regeringen säkert att försöka ingjuta nytt liv i reformprocessen. Måhända läggs också den nya grundlagen på parlamentets bord.

   Relationen med Nato som varit ansträngd ända sedan invasionen av Irak kommer också att få stor uppmärksamhet liksom Turkiets medlarroll i det nära grannskapet. Men även grannskapsrelationerna innebär betydande utmaningar. Det gäller först och främst förhållandet till Armenien, där förutsättningarna för en normalisering trots allt verkar ganska goda. Men det gäller också förbindelserna med Iran – en ständig balansgång mellan vännerna i EU och Nato och den stora grannen i öster. För Turkiet kommer geopolitiken alltid att spela stor roll.

   AK-partiets utveckling kommer med all säkerhet att påverkas starkt av den ekonomiska utvecklingen. Hittills har den höga tillväxten och den trots allt ganska goda utvecklingen i den mer eftersatta områdena gynnat partiet. När arbetslösheten växer riskerar vinden att vända. Turkiet tillhör de länder som drabbas mycket hårt av nedgången och behöver stöd utifrån – IMF.

Samtidigt som påfrestningarna blir betydande på regeringen förefaller oppositionen påfallande svag. Just nu finns inget alternativ till AK-partiet som kan ge Turkiet den nödvändiga stabiliteten och styrkan för att rida ut stormarna.

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.