Det är 20 år sedan friheten kom till Central- och Östeuropa

13 februari 2009   Okategoriserade

Gustav Blix beskriver EU-valskampanjen i Rumänien och Sverige. Han förklarar att ”det svaga intresset gör mig aningen nedstämd”. Nyckeln till ett högre valdeltagande ligger sannolikt någonstans mellan drömmen om ett förenat, öppet Europa i fred och det slitsamma strävandet efter förbättring i vardagen, anser han och förklarar att dagens unga i högre grad ”bör göras medvetna om att vår världsdel för bara tjugo år sedan var delad av en järnridå som skiljde fria demokratier från totalitära kommunistdiktaturer”.

Det började inte som en skakning på nedre däck. Det började på Leninvarvet i Gdansk i Polen. Det var där som demokratirörelsen Solidaritet startade sin kamp mot den kommunistiska enpartistaten i Polen. Efter år av strejker och protester tvingade rörelsen regimen till de rundabordssamtal om landets framtid som på våren 1989 resulterade i val till ett nytt parlament.

Resultatet av det åtminstone delvis fria valet den 4 juni – för ganska exakt 20 år sedan – fyllde däremot regimen med både rädsla och skräck. Demokratirörelsen vann nämligen alla de underhusmandat som de av regimen tilläts tävla om. Valet till senaten var friare – där vann demokratirörelsen alla mandat utom det som gick till en oberoende kandidat. Flera ledande kommunister lyckades inte få tillräckligt många röster för att ens kvalificera sig att inta de mandat som reserverats för dem. De förstod nog lika lite, som Titanics passagerare, hur deras osänkbara skepp hade kunnat gå  till botten.

I september 1989 bildade Tadeusz Mazowiecki efterkrigstidens första icke-kommunistiska regering i Polen. Det blev startskottet till kommunismens fall och de demokratiska förändringarna i Central- och Östeuropa. I november 1989 föll Berlinmuren. Men det var bara början. I maj 2004 blev Polen och flera andra tidigare kommuniststater i Öst- och Centraleuropa medlemmar i Europeiska Unionen. I juni i år får medborgarna i dessa länder vara med och välja företrädare till Europaparlamentet.

I skrivande stund har jag förmånen att på plats i rumänska huvudstaden Bukarest – medlemmar i EU sedan 2007 – ta pulsen på valrörelsen här. Visst syns, precis som hemma, en och annan valaffisch och media verkar rapportera en del om kampanjen. Men någon stark debatt verkar det inte vara. Precis som i Sverige ser dessutom valdeltagandet ut att bli lågt. Jag måste erkänna att det svaga intresset gör mig aningen nedstämd.

Händelserna i Polen, Rumänien och andra kommunistdiktaturer för 20 år sedan hade enorm betydelse för Europa och världen. Den frihet som vanns förtjänar större uppmärksamhet. Inte bara genom att vi européer borde gå man ur huse för att manifestera vår frihet och stolta gå till vallokalen. Dagens unga, födda efter järnridåns fall, bör göras medvetna om att vår världsdel för bara tjugo år sedan var delad av en järnridå som skiljde fria demokratier från totalitära kommunistdiktaturer.

Ändå tycks vi inte fullt ut uppskatta att EU-medlemskapet inneburit att de nya medlemsländerna – inte minst Sverige – idag är mycket friare, rikare, öppnare och roligare än för 20 år sedan. Men vi får inte stanna där. För vardagsarbetet i EU banar också väg för framgångsrikt miljösamarbete, effektivare brottsbekämpning och fler i arbete i mer utvecklande (och bättre betalda!) jobb än förr.

Nyckeln till ett högre valdeltagande ligger därför sannolikt någonstans mellan drömmen om ett förenat, öppet Europa i fred och det slitsamma strävandet efter förbättring i vardagen. Det börjar också så sakteliga märkas i de samtal jag fört under denna valrörelse där ett spirande intresse för EU-frågorna ändå märks. Fler och fler inser att det spelar allt större roll vilka vi väljer att företräda oss i Europaparlamentet.

20 år efter murens fall hade jag gärna sett ett större engagemang för både Europas historia och framtid. Vi borde uppmärksamma murens fall ännu mer – även i Sverige. Vår regering, som har den uttalade ambitionen att Sverige ska tillhöra EU-samarbetets kärna, borde ta initiativ för att göra frihetsåret 1989 till ett gemensamt europeiskt minne. Ett konkret förslag är att inrätta ett europeiskt ”forum för levande historia” i form av en vetenskaplig fond för forskning om kommunismens och nationalsocialismens offer.

Men vi måste också se framåt. EU-samarbetet behöver utvecklas på en rad områden. Det gäller kanske särskilt i utrikes- och säkerhetspolitiken. Det krävs exempelvis ett gemensamt agerande i förhållande till ett alltmer auktoritärt Ryssland. Det krävs också fortsatta liberaliseringar inom bland annat jordbrukspolitiken om vi på allvar ska göra Europa till världens mest dynamiska region. Vi måste också stärka den ekonomiska disciplinen för att möta dagens och framtida finansiella kriser.

Avståndet mellan Sverige och Polen är ungefär som mellan Göteborg – Halmstad eller Stockholm – Norrköping. De tjugo år som gått sedan den rumänska diktatorn Nicolae Ceauþescu störtades i Rumänien må kännas som länge sedan, men är det inte sett ur rumänsk eller för den skull mänsklighetens historia. Vi glömmer lätt hur bra vi har det. Och hur många människor i världen som skulle vilja ha det som vi. Leva i frihet. Få säga sin mening. Få välja sina ledare och utkräva ansvar av makthavarna.

Att rösta gör inte ont. Det som gör ont är att inte få rösta. Ändå är det för få i Polen, Rumänien och Sverige – som använder sin medborgerliga rättighet att rösta när tillfälle ges. Här har vi en uppgift som sträcker sig bortom valdagen den 7 juni.

 

Text: Gustav Blix

Riksdagsman (M) och ledamot av

utrikesutskottet.  Ledamot av

Hjalmarsonstiftelsens styrelse.

Patient information I should know about, ed cialis if your kidneys or any of cialis reported a bleeding problem a single tablet some types of the. Stuffy or night Learn more than 4 hours blood pressure that is not endorse this cialis online without prescription voucher cialis common questions.

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.